För ungefär ett år sedan skrev jag en artikel kring ett återupprättande av Arméns Trumkår i värnpliktig form. Artikeln fick stor publicitet. En debatt sattes igång och fördes främst på sociala medier. Flertalet stora sammanslutningar såsom Riksförbundet Unga Musikanter (RUM) delade artikeln. Detta föranleddes självfallet av de starka argumenten och att den rörde upp känslor. Ett av argumenten var att att en trumkår skulle hjälpa Försvarsmakten med dess behov av musik, framförallt i det statsceremoniella rummet, och det till ett synnerligen förmånligt pris för myndigheten. Ett annat argument var att militärmusikintresserade barn och ungdomar vid landets musik- och kulturskolor skulle få ett mål att arbeta mot. Själv kommer jag ihåg när blanketterna ”Bli musiksoldat” kom till min gamla kulturskola i Ystad, när jag gick där. Jag läste dem flera gånger och tänkte att ”måtte jag en gång bli musiksoldat i någon av värnpliksmusikkårerna.” Det var en dröm jag hade som tyvärr aldrig gick i uppfyllelse eftersom jag var för ung då det begav sig. Men för att komma tillbaka till ämnet; vad hände egentligen efter min artikels publicerande?
Idag ser man ute i landets musik- och kulturskolor att deras elever saknar mål att sträva mot. Musikskoldaterna vid värnpliktsmusikkårerna var min och många andras förebilder. Barn och ungdomar behöver förebilder i den oroliga värld som vi lever i idag. Att öva inför en provspelning, göra lumpen under ett år som musiksoldat och få all den utbildning som hör därtill, och att återvända till hemkommunen för att sedan bli förebild för andra i sin musikkår är helt enkelt ett vinnande koncept. Detta både på det enskilda planet så och på riksplanet. Vi vet ju att numerären i svenska musikkårer generellt sett är ansträngd och att ansökningarna till landets musikhögskolor minskar. Ett återupprättande av en värnpliktsmusikkår skulle kunna hjälpa till att vända trenden. I förlängningen skulle man även säkerställa rekryteringen till de professionella musikkårerna genom att unga får mersmak för militärmusik och väljer att satsa på en karriär som professionell militärmusiker. Jag vet av egen erfarenhet att man inte alltid vet att man är intresserad och till och med främst intresserad av militärmusik innan man har provat på.
Försvarsmaktens främsta ändamål är förvisso inte att säkra militärmusikens framtid i Sverige, men genom att sätta upp en värnpliktig musikkår igen hjälper man till i arbetet med att tillgodose det inhemska behovet av musik på ett kostnadseffektivt sätt. På samma sätt är man med och bidrar till militärmusikens överlevnad.
Jag menar att det finns underlag för att starta upp en värnpliktig musikkår i det mindre formatet, efter den modell som har funnits tidigare. Man kan ju faktiskt inte utvärdera något på förhand genom att påstå att ”det kommer aldrig att gå.” Så, kära beslutsfattare i Försvarsmakten, våga starta upp en ny värnpliktig musikkår. Det ger goodwill för både Försvarsmakten och för landet. Vi är många som vill se ett återupprättande av en värnpliktig musikkår med ungdomlig spänst och entusiasm, och vi är många som gärna hjälper till i det arbetet.
Bakgrunden till att jag nu föreslår ett återupprättande av en värnpliktig musikkår, istället för en trumkår, är helt enkelt för att jag tror det är lättare att hitta unga musikanter. En trumkår har ju nämligen en smalare nisch och kräver fler trumslagare en än musikkår.
Ingenting hände vid förra tillfället jag skrev en liknande artikel som denna. Därför provar jag nu att göra en namninsamling i hopp om en reaktion hos beslutsfattarna. På länken nedan finns namninsamlingen för er som liksom jag menar att Försvarsmakten bör återupprätta en värnpliktig musikkår.
Ossian Edlund,
musiker, dirigent och styrelseledamot i Militärmusiksamfundet
På bilden syns en värnpliktig musikkår från 1996, nämligen Arméns Musikkår Norrland.