Tankar från ordföranden i pandemitider – 6

Img 0889

Allra först ett stort GRATTIS till MMS webbmaster Ossian Edlund som examinerats som Master of Music på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i juni! Du har aldrig varit så välutbildad som nu, Ossian. Njut av det och lycka till i yrkeslivet!

Föreningen Svensk Blåsmusik har uppdaterat sin information om årets festival i Linköping den 18 – 20/9. Så här skriver man (citat från hemsidan): ”en förutsättning för att kunna genomföra årets Blåsmusikfestival live är att vi senast den 16 augusti har fått besked om att det i september kommer att vara tillåtet med sammankomster med minst 500 personer. Tyvärr måste dock årets Tattoo ställas in, då medverkande musikkårer saknar möjlighet att förbereda sig. Om det inte kommer att vara tillåtet med sammankomster med minst 500 personer så är det inte möjligt att genomföra festivalen live, men då planerar vi i stället att göra webbsändningar från tidigare festivaler”.

Pandemin har fört det goda med sig att många, inklusive jag, har gått igenom och städat bland dokument och bilder på diskar och i lagringsmoln. Då riskerar man att hitta något intressant och försjunka i minnen en stund. Till exempel följande: För 31 år sedan fick jag ett stipendium från Stiftelsen Jörgen Tillmans Minne för att utveckla mig musikaliskt som blåsorkesterledare och -dirigent. Med stor hjälp från överstelöjtnant Peter Antoni på Rikshemvärnsstaben fick jag möjlighet att göra detta våren 1990 genom en studieresa till The Royal Military School of Music (RMSM), Kneller Hall, i Twickenham utanför London och några andra av den engelska militärmusikens institutioner våren 1990. Det jag upplevde under besöket kommer jag alltid att minnas och vara tacksam för! Efter mig fick flera av mina kollegor som dirigenter för hemvärnets musikkårer göra liknande studieresor under ännu mer planerade och strukturerade former. Det här var före mobiltelefonerna och jag hade inte ens en kamera med mig på resan, korkat nog! Min dokumentation utgörs av ett antal broschyrer och trycksaker och min dagbok. Ur den följer här ett utdrag:

Dagbok från studie- och stipendieresa till England 1990

Tisdag 6/3

Tog en taxi från hotellet till Waterloo Station för 9 pund. Dyrt, men jag har ju stipendiet! Tåg till Twickenham, där jag blev hämtad vid stationen av en musiker, sedan mottagen av kapten Kevin Lamb på RMSM. Vi hade en pratstund där han visade mitt program, som omfattade fem dagar. Efter en kort rundtur på skolan fick jag vara med på lektioner i instrumentation, harmonilära, dirigering med videoinspelning och stavföring med dirigentpinne på skolgården(!). Eleverna jag träffade var bandmasters från olika musikkårer, inklusive Band of the Gurkhas och polismusikkåren i Oman. Sist på dagen lyssnade jag på en Big Band-repetition. På lektionen i dirigering användes Gustav Holsts First Suite for Military Band in E-flat Major. För första gången såg jag en musikdator! 

Personalen och eleverna anlände till och lämnade Kneller Hall civilklädda. Det var förbjudet att åka dit och därifrån i uniform på grund av att en brittisk marinmusikkår för inte så länge sedan hade utsatts för en terrorattack vid en parkkonsert.  IRA (Irländska republikanska armén) låg bakom attentatet. Ett par musiker hade dödats och flera skadats. Den enda som passerade in och ut genom kasernvakten iklädd uniform var jag. Jag var ju utrustad med skriftligt tillstånd att bära svensk militäruniform utomlands, och kände inte till det tillfälliga uniformsförbudet. 

Onsdag 7/3

Tunnelbanan till Wimbledon Parks för att lyssna på en grammofoninspelning med tre olika guards bands. De spelade in bland annat Holsts Second Suite for Military Band in F Major, Brahms Tragiska uvertyr, ur Wagners Mästersångarna, Saint-Saëns Marche Militaire Française, Halvorsens Bojarernas intåg, Schönbergs (Claude-Michel, inte Arnold) Les Miserables och Lloyd Webbers Phantom of the Opera. Det lät bra, men jag har hört bättre och sett skickligare dirigenter. 

På kvällen konsert i Royal Festival Hall. Carlo Maria Giulini dirigerade London Philharmonic Orchestra i Brahms symfoni nr 3, Ravels svit Gåsmors sagor och Stravinskijs Eldfågeln. Mycket bra, särskilt tyckte jag om Eldfågeln. Publiken var mycket entusiastisk. 

Torsdag 8/3

Resa till Guildford med tåg för att besöka The Staff Band of the Women’s Royal Army Corps (WRAC). Kapten Ena Forster mötte mig med bil. Hon är den enda kvinnliga kapellmästaren, och leder den enda helt kvinnliga musikkåren inom den engelska militärmusikorganisationen. (Staff Bands har en besättning på 34 musiker, medan de så kallade Regimental Band har mindre numerär). WRAC Band är stationerad på WRAC Center, ett helt kvinnligt regemente. (Den kvinnliga) översten bjöd på 3-rätterslunch, konverserade och var mycket trevlig. Kapten Forster visade mig notbiblioteket, vi lyssnade på en repetition med en mindre grupp ur musikkåren, 17 musiker. De skulle spela på en mässfest dagen därpå, och de använde sig av de vanliga musikkårsarrangemangen även om de spelade dem med mindre besättning. Musikernas medelålder var 24 år. De enda män jag såg under dagen var två servitörer på officersmässen!

Kapten Ena Forster och jag hade en pratstund om musikkårens förhållanden. De spelar på 3 – 4 parader per månad, mässfester (taffelmusik med långa program, vilket officerarna har önskemål om), parkkonserter på sommaren på två olika badorter, utlandsturnéer, några konserter under vintern. De kan också ta civila spelningar för att dryga ut kassan! WRAC Band är den enda kvinnliga musikkåren i världen (Kommentar sommaren 2020: Hela WRAC, inklusive musikkåren, avvecklades 1992). Solen sken, en riktig vårdag!

På kvällen såg jag musicalen Anything Goes av Cole Porter och P. G. Woodhouse med Elaine Paige i huvudrollen. Härlig musik och en toppenbra föreställning!

Fredag 9/3

Tågresa från Waterloo Station till Wool och tågbyte mot Weymouth. Där möttes jag av kapten Malcolm Torrent, Director of Music (DOM) vid Army Junior School of Music (AJSM). Intressant dag med hans berättelse om utbildningen, rekrytering, rekryteringsproblem m.m. Kapten Torrent visade mig runt i de fina skollokalerna, det stora notbiblioteket och instrumentförrådet. Jag lyssnade på en musikkårsrepetition. Brasset lät bra, flöjterna mindre bra. De bjöd på lunch, jag fick en vapensköld och mycket trevligt mottagande. En annan DOM, en major läxade upp en bandmaster när han dirigerade, för att han var otydlig. 

Söndag 11/3

Tog tunnelbanan till Royal Albert Hall (RAH) men tappade bort kartan och fick ta en taxi för att hitta. Populärkonsert med The Royal Philharmonic samt The Bands of The Welsh and Scots Guards med rök- och ljuseffekter. Bra dirigent, som fick alla med sig, trots stora avstånd. Fast det höll på att bli obalans ett par gånger. Jättestor publik, RAH is fantastic!

    

Måndag 12/3

Pendeltåg till Twickenham igen, promenerade till Kneller Hall. Pratade med Kapten Kevin Lamb och överstelöjtnant Frank Renton, som är en stark personlighet, om dirigering och inspektioner. Jag intervjuade och frågade ut Kapten Lamb ytterligare, vi drack kaffe och jag botaniserade i notbiblioteket igen. 

På hemvägen besökte jag Boosey & Hawkes på Regent Street och köpte Hoffnungböcker. Fortsatte till HMV-butiken (His Masters Voice) på Oxford Street Där finns ett helt otroligt utbud av skivor, kassetter, CD och videofilmer, och många udda, roliga utgåvor. Även utbudet av militärmusik är det största jag sett.

   

Tisdag 13/3

Kneller Hall igen med lektioner i instrumentation och dirigering. På instrumentationslektionen fick vi lära oss om att skriva arrangemang för säckpipor och musikkår. Hemvägen gick via Shaftsbury Avenue med alla sina musikaffärer och bokhandlare, bland annat Foyles. Köpte en liten säckpipa för 21 pund på Levingtons och besökte The Life Guards Museum.

 

00B6F3C2-550D-4B1C-931B-4B583FB6282E.jpeg

 

Torsdag 15/3

Konsert i Wigmore Hall. Lyssnade på en underbar konsert med en serenadensemble, Camerata Wind Soloists. De spelade tre verk av Mozart och uruppförde ett stycke av Malcolm Arnold, som var personligen närvarande. Härligt kammarmusikspel i två Mozart-serenader; KV388 och KV375! 

Tack kära läsare för att ni följde med mig på en tur ”down Memory Lane”! Hade det inte varit för pandemin hade jag inte gjort den här turen, i alla fall inte sommaren 2020. 

Allt gott!

Hans Nordmark

Ordförande MMS

Dessa websidor använder sk "cookies". Genom att fortsätta att använda våra sidor, accepterar du vårt användande av "cookies". This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.  Lär dig mer