GENERAL DOUGLAS, TILL SEGER! & ELD UPPHÖR!, Nils Henrikson
Den mångsidige musikern Nils Erik Tiburtius Henrikson (1883-1969) föddes den 14 april 1883 och blev som tolvåring 1895 musikelev i Svea livgardes musikkår under Johan Kjellberg. Hans förstainstrument blev valthorn och andrainstrument oboe, vilka han studerade vid Musikkonservatoriet 1899-1902. Musiksergeant blev han 1904 och musikfanjunkare 1916, och han gick över på övergångsstat 1927. Redan 1902 anställdes han som hornist i Stockholms Konsertförening och 1903 i Hovkapellet, och från 1917 var han förste valthornist där till sin pensionering 1947. I Drottningholmsteaterns kammarorkester hade han samma befattning 1946-52. Han hade även varit hornist i Radiotjänsts orkestrar och oboist i andra orkestrar.
Som reservare i Svea livgarde blev Henrikson under andra världskrigets beredskap inkallad som chef och dirigent för en musikpluton, som gick i fält i Övre Norrlands militärområde. Musikkåren blev populär inte minst för att man kunde framträda även som manskör. Den musikintresserade chefen för Övre Norrlands trupper, generalmajor Archibald Douglas medverkade till musikkårens gehör på högsta ort, och Henrikson tackade genom att tillägna honom marschen General Douglas. Douglas blev senare generallöjtnant och arméchef 1944-48. I och med att Svea livgarde (I 1) och Livgardets dragoner (K 1) slogs samman för att 2000 bilda Livgardet har det varit på tal att som ny gemensam marsch anta marschen General Douglas; Douglas hade nämligen på 30-talet även varit sektionschef på K 1. Dess svårighetsgrad talar dock mot detta i dagens militärmusik med huvudsakligen icke yrkesmusiker.
Från 1909-13 studerade han sång för läkaren och sångpedagogen Gillis Bratt och Emilio Petinati och debuterade som tenor 1913 på Kungl teatern som Rodolphe i Bohème och Turrido i Cavalleria rusticana. Han var 1916-17 fast knuten till Stora teatern i Göteborg, där han sjöng partier som Zephoris i Konung för en dag, Don José i Carmen och Cavaradossi i Tosca. Om debuten 1913 skrev Andreas Hallén i Nya Dagligt Allehanda: "Hans goda, säkra musikaliska föredrag och mjuka välutbildade tenorröst med avgjort lyrisk timbre beredde åhörarna ej någon större saknad efter förutvarande representanter af rollen". Det hände att valthornisten Henrikson i Hovkapellet fick rycka in för att sjunga en roll vid ett plötsligt sjukfall. Tidningen Musikern skrev 1920 hur Henrikson på en välgörenhetskonsert med Svea och Göta livgardes och Flottans musikkårer för hungrande barn i Wien och Berlin sjungit tenorarian ur Stabat Mater, "i vilken han tog sitt höga dess med en bravur, som skulle komma mången operatenor att blekna av avund".
Denna konsert torde ha varit orsak till att han, liksom hans dåvarande chef, musikdirektör Emil Hessler och musikdirektörerna Erik Högberg och Otto Trobäck, tilldelades Österrikiska Röda Korsets hederstecken av 2 klass med krigsdekoration. Av utmärkelser i övrigt kan nämnas att han såsom underofficer var svärdsman, 1937 blev associé av Musikaliska akademien och 1947 tilldelades dess medalj För tonkonstens främjande. Han dog den 31 maj 1969 i Stockholm.
Henrikson komponerade marscher av hög kvalitet. Då de inte är så lättspelade, blir de emellertid tyvärr inte heller så ofta framförda, särskilt inte som marschmarscher. De har eggande trumpetstämmor, som hela tiden driver på marschen. Någon har sagt att det liksom slår blixtar om hans marscher. Att Henrikson dessutom var sångare, satte sina spår i hans marscher med sjungande stämmor.
Henriksons Till seger! torde vara hans mest kända marsch och Militärmusiksamfundet antog den redan vid starten 1965 som sin förgaddringsmarsch. Hans Eld upphör! bygger som framgår av titeln på horn- och trumpetsignalen med samma namn, som bildar ledmotiv i marschen. Att på grundval av denna enkla, för att inte säga torftiga signal göra en så fin marsch säger allt om Henriksons konstnärliga förmåga. Även om Henrikson inte var inbjuden att delta i den tävling som anordnades 1946 om en marsch för det då nya Hemvärnet skrev han den festliga Svensk hemvärnsmarsch, som dock torde vara väl avancerad för hemvärnsmusikkårerna i gemen.
Övriga marscher av Nils Henrikson är På vakt, Till Svea, som torde vara tillägnad Svea livgarde, Överstelöjtnant Collén, tillägnad överstelöjtnant Arvid Collén, Norrbottens regemente, adjutant hos Gustaf V, (senare "befordrad" till Överste Collén), samt AIK:s paradmarsch. Den sistnämnda antyder att Henrikson även var engagerad i AIK-orkestern, som existerade på den tiden blåsmusik fortfarande uppskattades av idrotten.
Lars C Stolt
Om webplatsenCookies Personlig information Teknisk information Kontakta webmaster |
KontaktStyrelsen Militärmusiksamfundet Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner 168 30 Bromma |
Följ oss på |