MMS - militärmusiksamfundet
        

JAGDGESCHWADER RICHTHOFEN & FLIEGERFANFARE, Hans Felix Husadel

Ryttmästaren friherre Manfred von Richthofen (1892-1918) var det främsta tyska flygaresset under första världskriget och chef för Richthofeneskadern. Han kallades för "Röde baronen" på grund av att hans jaktplan var rödmålat. Då han stupat i ett triplan Fokker Dr 1 efter 80 segrar, blev den senare så herostratiskt ryktbare Hermann Göring chef för eskadern. I det Tredje riket blev Göring chef för dess flygvapen, som också hade en Richthofeneskader. År 1935 skrev Hans Felix Husadel (1897-1964) för detta förband marschen Jagdgeschwader Richthofen, nr FM III,39 i den officiella flygarmarschsamlingen. Efter andra världskriget utgavs den med den harmlösa titeln Favoritenmarsch. Eskadrarna i Luftwaffe uppkallades ofta efter tyska flyghjältar från första världskriget, förutom Richthofen t ex Immelmann, Udet och Boelcke. I Förbundsrepubliken Tyskland är den marsch för 4. Luftwaffen-Division. De marscher av Husadel som väckt mest uppmärksamhet är annars hans fanfarmarscher, särskilt Fliegerfanfare från 1936. Manfred Schustereit skriver sålunda: "Hans Fliegerfanfare räknas obestridligt till våra elit-fanfarmarscher. Den utmärker sig inte endast genom sin särskilda inpräglingsförmåga, utan vinner därutöver ytterligare individualitet genom sin delvis programmatiska karaktär." En annan effektfull fanfarmarsch av Husadel är den 1940 komponerade Siegesfanfare, efter kriget kallad Europafanfare. Hans sista fanfarmarsch gavs ut 1953 med titeln Bundesmarsch, "en härlig Präsentierfanfare".

Hans Felix Husadel föddes den 18 maj 1897 i Prenzlau och började sin militärmusikerbana under första världskriget och 1923 blev han militärmusiker vid II. Bat. 5. Preussische Infanterie-Regiment i Prenzlau. Sedan han studerat vid Berliner Musikhochschule och avlagt kapellmästarexamen, utnämndes han 1928 till kapellmästare vid 14. (Badische) Infanterie-Regiment i Donaueschingen, och 1933 blev han lärare i musikteori och komposition vid Berliner Musikhochschule, där han undervisade ända till 1945. Han fick 1935 transport till flygvapnet som Obermusikmeister och samma år utnämndes han till Luftwaffen-Musikinspizient. Som 39-åring erhöll han som den yngste tyske musikern någonsin hederstiteln professor. Samma år, dvs 1936, ledde han en konsert i Berlins olympiastadion med 4000 musiker.

Som Luftwaffen-Musikinspizient (från 1941 Luftwaffen-Obermusikinspizient) organiserade han flygvapnets musik och införde bl a något så "otyskt" som saxofoner (i Tyskland kallade "djävulens flöjter") i Lufwaffe-musikkårerna. Ett annat inslag i hans ominstrumentering var mer trångmensurerade instrument än tidigare. Mindre vanliga instrument som han införde var vidare bastrumpeter och kontrabasventilbasuner; de sistnämnda återfinner man annars endast i italienska musikkårer. På grund av kriget blev dock endast ett fåtal musikkårer ominstrumenterade på detta sätt.

Husadel var inte endast den som omgestaltade flygvapenmusiken, utan han var även den som införde den nya typen av flygarmarscher i 6/8-takt. I många av hans 40-tal marscher kan romanska och anglosaxiska drag spåras. Förutom ovannämnda marscher kan nämnas Militärsignal (1935), Péronne-Marsch (1937; efter den franska staden Péronne, som förstördes under första världskriget), Kampfgeschwader Immelmann (1938; eskadern uppkallad efter flyghjälten från första världskriget Max Immelmann, upphovsman till immelmannsvängen), Fallschirmjäger-Marsch (1939), Flandernflieger (1939), Fiegergeschwader Horst Wessel (1939; eskadern uppkallad efter SA-Sturmführern och nazistmartyren Horst Wessel, dödad 1930 av kommunister; marschen numera "denazifierad" som Silbercondor), Jagdgeschwader Mölders, Kampfgeschwader Hindenburg (1940), Schwert am Himmel (1940) och Zu neuen Siegen! (1941).

Husadel kvarstod som högste chef för Luftwaffes musik ända till Tredje rikets sammanbrott 1945. Därefter verkade han som teatermusikdirektör och blev berömd för sina parkkonserter med Berliner Philharmonisches Blasorchester. 1953 flyttade han till Ravensburg för att leda dess stadsmusikkår, och 1959-63 ledde han musikkåren i Weingarten och musikkåren i den schweiziska staden Rüti-Tann. Han dog den 25 juli 1964 i Aubendorf under en konsert. Just som de sista ackorden i uvertyren till "Il Guarany" av Gomez förklingade föll han ihop död.

Efter kriget komponerade han marscher som The Berlin Post (Marsch der Berliner US Garnison, 1951), som i själva verket är en omarbetning av Jagdgeschwader Mölders med ett citat från "Columbia, the Gem of the Ocean", Polizei-Marsch (1952), Olympia-Marsch (1953), Marsch der Vereinten Nationen (1953), Magasan repül a daru (1952, ungersk marsch) och Arizona Marsch. Den sistnämnda inspirerades av en västernfilm som Husadel såg. Den har sedan tagits upp av University of Arizona. Typiskt för Husadel var även marscher i vilka han inarbetade marschvisor i folkmelodi såsom Es steht ein kleines Edelweiß (1942), Mein Schlesierland (1951), Westerwald-Marsch (1951) och Westfalen-Marsch (1952).

Lars C Stolt

Ledare

Ny ordförande presenteras!

På årsmötet valdes Sven Lundberg till ny ordförande i Militärmusiksamfundet efter Jan Thor. 

Han har bland annat gjort sin värnplikt i Livgardets dragonmusikkår och därefter utbildat sig till officer vid Karlberg. 

Läs mer...

 

Om webplatsen



Cookies
Personlig information
Teknisk information
Kontakta webmaster

Kontakt



Styrelsen

Militärmusiksamfundet
Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner
168 30 Bromma

Följ oss på







© Militärmusiksamfundet 2018.