MMS - militärmusiksamfundet
        

PREOBRAZJENSKIJ-MARSCHEN

En marsch med sådana kvalitéer att den fått ställning som officiell marsch i fem länder och därtill länder hörande till helt olika politiska och kulturella system är något sällsynt. En sådan marsch är emellertid den ryska Preobrazjenskij-marschen eller Marsj Preobrazjenskogo polka (Preobrazjenskij-regementets marsch), en marsch med en mångfasetterad historia.

Innan Peter den store vid tio års ålder 1682 utropades till tsar av Ryssland, bodde han med sin moder i byn Preobrazjenskoje nära Moskva. Där uppsatte han sina lekregementen med bojarsöner och hovfunktionärer. Ur dessa lekar växte sedan fram det främsta gardesregementet i den nya ryska armé som Peter satte upp: Preobrazjenskij-regementet av Livgardet.

Den anslående Preobrazjenskij-marschen, som har en typisk rysk trio i moll, skall ha komponerats av en regementskapellmästare mot slutet av Peter I:s regeringstid, dvs före 1725, på basis av den gamla ryska soldatsången "Slavnyje byli nasi djedy" (Berömd var vår farfar). Den upptogs 1816 i den ryska armémarschsamlingen under nr I,54 och användes som hälsningsmarsch/inspektionsmarsch vid detta främsta livgardesregemente, förlagt i den nya ryska huvudstaden Sankt Petersburg.

Redan året därpå, 1817, intogs den i den då upprättade preussiska armémarschsamlingen under nr I,30. Den spelades som "Präsentiermarsch" i Tyskland till 1914 vid Infanterie-Regiment Graf Schwerin Nr 14 (3. Pommersches) i Bromberg, Posen, och vid Pionier-Bataillon Fürst Radziwill (Ostpreussisches) Nr 1 i Köningsberg. I Ryssland blev den förutom vid Preobrazjenskij-regementet marsch för Infanteriregementet 10 i Nowoingermanland, Infanteriregementet 147 i Ssamara och Fästnings-Infanteribataljonen i Viborg. I dessa dagar var banden många mellan rysk och tysk militärmusik. Bömaren Anton Dörfeldt var 1802-29 chef för den ryska gardesmusiken och han efterträddes 1830-50 av preussaren Ferdinand Haase, som i sin tur efterträddes av Anton Dörfeldt Jr 1850-69. Ännu 1914 var 10 % av alla preussiska armémarscher ryska till ursprunget. Även i Sovjetryssland hade denna marsch en stark ställning, och i Östtyskland spelades den fram till landets återförening med Västtyskland 1990 i NVA (Nationella Folkarmén) som Marsch der Ehrenwache.

Marschen skulle emellertid komma att spridas även till de sydligaste och västligaste delarna av Europa. Kung Alfonso XIII av Spanien blev vid sitt första besök i Ryssland så betagen av den att han bad tsar Nikolaj II om tillåtelse att anta marschen för det spanska Hillebardjärgardet (Guardia de Alabarderos), som tjänstgjorde som kungens personliga palatsgarde och ansågs som det äldsta regementet i Europa.

Vår svenska drottning Louises bror Earl Louis Mountbatten of Burma, Indiens siste vicekung, som var kusin med kung Alfonsos gemål, prinsessan Victoria Eugenie av Battenberg, blev 1928 vittne till hur Hillebardjärgardet i sina magnifika uniformer i procession skred utför den stora marmortrappan i kungliga palatset i Madrid, föregånget av sin 70-manna musikkår, som spelade Preobrazjenskij-marschen. Detta gjorde ett så starkt intryck på Lord Mountbatten att han frågade kung Alfonso om han kunde få använda marschen, då han fått ett befäl tillräckligt högt för att innefatta Royal Marines' musikkår. Kungen gav honom marschen, till vilken hans anknytning i övrigt bestod i att han var nära släkt med tsar Nikolaj II liksom med chefen för Preobrazjenskij-regementet vid tiden för sin födelse, storfurst Sergej Alexandrovitj, som alltså innehade en ställning motsvarande den som Lord Mountbatten skulle få som Colonel of the Life Guards, brittiska arméns främsta regemente.

Så snart kung Alfonso 1934 överlämnat marschen till Lord Mountbatten, erbjöd denne marschen, arrangerad av Vivian Dunn, åt Royal Marines för antagande som deras "regimental slow march", något som då saknades. En kommitté tillsattes av marinens chef, general Foster, men dess rekommendation blev att erbjudandet artigt skulle avböjas. Detta beslut resulterade i en annan kommitté, som skulle utreda frågan om en "regimental slow march" för marinen. Resultatet blev att marinens musikdirektörer ombads att lämna in kompositioner som skulle kunna fylla detta gap i marinens ceremonimusik. Valet bland de inlämnade kompositionerna blev svårt, och något slutgiltigt beslut fattades inte, men kommittén uttryckte sympati för den gamla engelska sången "Early one morning", som löjtnant Vivian Dunn hade lagt in som trio i sitt bidrag.

Vid denna tid sattes marinens Londonbataljon upp för tjänst vid silverjubileet 1935, och det krävdes en kort långsam marsch, som skulle föregå den snabba regementsmarschen vid vaktavlösningen vid S:t James's Palace. Melodin "Early one morning" passade utmärkt för detta och spelades vid varje avlösning. Genom användandet vid Londonbataljonen blev den populär och accepterad som långsam marsch. Senare beslöt Dunn att skriva om sin marsch med en ny introduktion och med "Early one morning" som första tema och ett ytterligare, andra tema. Marschen fick titeln The Globe and Laurel efter Royal Marines emblem.

Det kom därför att dröja innan Lord Mountbatten lät den första marinmusikkåren under hans Combined Operations Command spela Preobrazjenskij-marschen som en inspektionsmarsch för honnörsvakten, närmare bestämt till 1942. Sedan dess spelade alla marinmusikkårer under hans befäl, bl a som Förste Sjölord, marschen inte bara som inspektionsmusik, utan även till långsam förbimarsch i parad och då sammanslagna musikkårer gjorde "beating retreat". Även musikkårer ur US Marines spelade marschen då Lord Mountbatten inspekterade. Han var en man med sinne för pompa och ståt, känd för sin svaghet för ordnar och dekorationer.

Ställning som "regimental slow march" hade den dock ännu inte, men skam den som ger sig, och vid Royal Marines' 300-årsjubileum 1964 överlämnade Lord Mountbatten, som då blivit Admiral of the Fleet och Chief of the Defence Staff, ånyo Preobrazjenskij-marschen till Royal Marines, som då genast antog den som sin "regimental slow march". Den ersatte i denna egenskap sålunda The Globe and Laurel, vars kompositör Vivian Dunn såsom högste chef för marinens musik hade fått uppdraget att arrangera om den nya marschen. Lord Mountbatten var Colonel Commandant of the Royal Marines, vars Captain General var hans systerson Prince Philip, till vilken marschen överlämnades den 10 juni 1964 vid Royal Marines' årliga Beating Retreat på dennes födelsedag, då den för första gången spelades som "troop". 260 år tidigare, 1704, hade deras gemensamme förfader Prins Georg av Hessen-Darmstadt fört befäl över Royal Marines vid dess största seger, Gibraltars erövring. Temamusiken till TV-serien "Mountbatten", som även sändes i svensk TV, var Preobrazjenskij-marschen, spelad av Royal Marines.

En ytterligare användning av denna marsch i Royal Marines kan nämnas. I ställetför honnörssignaler på "bugle" användes i Royal Navy och Royal Marines för em- och debarkerande kungligheter och flaggmän "musical salutes", spelade av harmonikår. I början av1989 bestämdes att generaler i Royal Marines skulle hälsas med de första åtta takterna av Preobrazjenskij-marschen, men i snabbt tempo.

Men Lord Mountbatten skulle inte låta nöja sig med att marschen blivit Regimental slow march of the Royal Marines. Som nämnts ovan, var han även hedersöverste vid The Life Guards, och 1970 uttryckte han ett önskemål om att Preobrazjenskij-marschen skulle ingå i musiken för Household Cavalry och spelas i ceremonier såsom drottningens födelsedagsparad, då han alltid deltog till häst i stor parad. Dåvarande musikdirektören vid The Life Guards, Antony J Richards, konstaterade då: "Detta är en fin marsch och särskilt lämpad för en beriden musikkår, om den spelas så, att man börjar med andra takten och spelar endast de två första repriserna da capo och slutar med tredje slaget i åttonde takten". Den har visserligen spelats på så sätt i Richards arrangemang både som "walk march" och som "trot past", men 1979 bestämdes i en skrivelse från regementshögkvarteret att marschen inte skulle höra till The Life Guards' marscher.

Marschen spelas i de skilda länderna naturligtvis i olika tempi och arrangemang, beroende på användning som "slow march", "Präsentiermarsch" eller kavallerimarsch. I Ryssland spelades den redan på 1800-talet utan upptakt, så att den börjar med en skarp attack.

Om marschens upphovsmannaskap har kannstöpts en hel del. Tyskarna har hävdat (se Toeche-Mittler) att den skulle ha komponerats 1816 av Ferdinand Bogdanovitj Haase (1788-1851). Han föddes i Schlesien och inträdde 1810 i den franska armén i Bologna, följde Napoleon mot Moskva och togs till fånga av kosackerna. Han räddades av tsarens bror, storfursten Konstantin Pavlovitj, som var rysk ståthållare i Polen och som uppmärksammade Haa ses musiktalang och tog honom till sitt hov i Strelna. Då Konstantin efter Wienkongressen blev överbefälhavare för polska armén, blev Haase i Warszawa ledare för dess militärmusik. Som nämnts ovan efterträdde han 1830 Anton Dörfeldt som chef för gardesmusiken i Sankt Petersburg och direktör för militärmusikskolan. Han pensionerades 1850 och efterträddes av Anton Dörfeldt Jr, som sedan sex år varit kommenderad till Haase. Året därpå dog Haase i Sankt Petersburg. Han hade titeln kollegieråd, var riddare av Sankt Vladimirs orden och tillhörde Peterburger-aristokratin. Hans kompositioner omfattade regementsmarscher för den litauiska kårens två livgardesregementen och Marsch aus Warschau.

Det som bidragit till uppfattningen att Ferdinand Haase skulle ha skrivit Preobrazjenskij-marsch är flera misstag. Sålunda blandade man ihop denna marsch, upptagen 1817 i den preussiska armémarschsamlingen under nummer I,30, med en snabbare marsch, som upptogs 1834 under nummer II,99 och som förmodligen är komponerad av Haase. Att samma marsch skulle ha tagits upp två gånger i förteckningen ansågs ha berott på att man första gången försummat att notera titeln på partituret. En annan faktor som bidragit till förbistringen är att namnet Lvov är både ett släktnamn och ett ortnamn (på tyska Lemberg). Marschen II,99 innhåller nämligen den ryska tsarhymnen från 1833, "Gud välsigne tsaren", som ansetts komponerad av Aleksej Feodorovitj Lvov. Beteckningen "Lvovs sång" blev då i tysk översättning "Lemberg-visan", som felaktigt överfördes på soldatsången "Slavnyje byli nasi djedy" i I,30. Detta förhållande har först nu upptäckts vid en jämförelse mellan partituren för I,30 och II,99. Dessa senare rön (se Mit klingedem Spiel, Juni 1998) gör troligt att Haase arrangerat tsarhymnen 1833 (komponerad av Lvov) och även komponerat II,99, men givetvis inte I,30, dvs Preobrazjenskij-marschen.

Att marschen härstammar från Peter den stores tid var tydligen även uppfattningen hos dirigenten vid den tsarryska operan i 47 år Eduard Napravnik, som 1896 på Boosey & Co gav ut konsertmarschen Peter the Great, som är baserad på Preobrazjenskij-marschen.

På brittiska noter slutligen anges som kompositör en viss Donajowsky, som enligt Reg Sanders skulle ha varit en 1600-talskompositör och i så fall identisk med den inledningsvis omtalade regementskapellmästaren. Å andra sidan skriver han även att marschen fram till 1906 skulle ha använts uteslutande av tsarerna, vilket ju uppenbarligen är felaktigt. (Den spelades faktiskt redan 1889 i drottningens födelseparad.) På brittiskt håll har man dessutom fått för sig att marschen skulle kunna ha svenskt ursprung, förmodligen på grund av att Sverige och Ryssland krigat en hel del mot varandra och att man blandat ihop den med historien om falsifikatet "Marcia Carolus Rex".

Det kan även nämnas att, då Sir Vivian Dunn 1970 komponerade The Mountbatten March, han lät en fyra takters, på Preobrazjenskij-marschen baserad introduktion inleda marschen.

Att Preobrazjenskij-marschen är en marsch som fortfarande är aktuell i Ryssland fick jag erfara vid ett besök 1998 i Peterhof, tsarernas sommarresidens. Vid vår ankomst välkomnade en civil, lumpigt kädd mässingskvartett (förmodligen arbetslösa militärmusiker) oss med en perfekt spelad svensk nationalhymn, följd av Preobrazjenskij-marschen.

Lars C Stolt

Ledare

Ny ordförande presenteras!

På årsmötet valdes Sven Lundberg till ny ordförande i Militärmusiksamfundet efter Jan Thor. 

Han har bland annat gjort sin värnplikt i Livgardets dragonmusikkår och därefter utbildat sig till officer vid Karlberg. 

Läs mer...

 

Om webplatsen



Cookies
Personlig information
Teknisk information
Kontakta webmaster

Kontakt



Styrelsen

Militärmusiksamfundet
Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner
168 30 Bromma

Följ oss på







© Militärmusiksamfundet 2018.