TREUE WAFFENGEF?HRTEN, Hermann Ludwig Blankenburg
"Vad Johann Strauss ?r f?r valsen, ?r Hermann Ludwig Blankenburg f?r marschen" yttrade en k?nd schweizisk musikkritiker 1931, och fr?gan ?r om man inte skulle kunna stryka "Den tyske" i epitetet "Den tyske marschkungen" p? Hermann Ludwig (eg. Louis) Blankenburg (1876-1956). Han f?ddes i den lilla orten Thamsbr?ck i Th?ringen n?ra gr?nsen till Tjeckien. Redan som 10-?ring i skolan i Langensalza satte han upp en musikk?r. I spetsen f?r denna marscherade han som marschanf?rare med sin stav till den avl?gset bel?gna idrottsplatsen. Faderns avsikt var att han som ende son skulle ?verta g?rden, men snart nog uppt?cktes att det var musiken som han skulle ?gna sig ?t. Han studerade musik i Holzminden, och hans huvudinstrument blev bastuba, men hans favoritinstrument skulle f?rbli den raka motsatsen, n?mligen marschfl?jt, som hade varit hans f?rsta instrument som pojke.
Som 18-?ring anm?lde han sig vid trumpetark?ren vid Feldartillerie-Regiment "von Peucker" (1. Schlesisches) Nr 6 i Breslau f?r den vanliga kontraktstiden om 12 ?r. Efter n?gon tid ans?g emellertid stabstrumpetaren Stute att de tolv ?ren vid musikk?ren skulle vara bortkastade f?r Blankenburg och bara skulle hindra hans utveckling och att han i st?llet skulle ut i v?rlden. Kort d?refter insjuknade Blankenburg och tog avsked fr?n det milit?ra, d?r han s?ledes endast kom att fullg?ra sin v?rnplikt. Sedan han kurerat sig, ?gnade han sig ?t diverse civila kapell och ett ofta vagabonderande musikerliv med ett st?ndigt marschkomponerande. Under f?rsta v?rldskriget torde han dock ha tj?nstgjort i arm?n med sin bastuba. Som ett exempel p? hans oregelbundna livsf?ring kan n?mnas att han ?ven tillbringade vissa tider bakom l?s och bom, bl a f?r fylleri och bigami, d? hans tv? ?ktenskap l?r ha g?tt n?got om lott. Han dog 1956 i Wesel i Niederrhein.
Enligt egen utsago skulle han ha komponerat 1398 marscher, men man k?nner idag endast till knappt h?lften s? m?nga. Hans j?ttelika arkiv med bl a of?rlagda marscher f?rst?rdes tyv?rr under andra v?rldskriget. Hans marsch Schneidig vorw?rts! (Modigt fram?t) har opusnummer 69 och komponerades senast 1909. Den f?rlades sedan under editionstiteln Treue Waffengef?hrten (Trogna vapenbr?der). Den gavs ut 1980 i USA med titeln True Men in Arms. Denna marsch, som han skrev mer "i f?rbig?ende", har alla Blankenburgs k?nnem?rken och anses av m?nga kritiker som hans b?sta. Desto m?rkligare ?r det att det praktiskt taget inte fanns n?gon inspelning av den, innan Birger Jarl 1995 gjorde sin inspelning i Marschklanger vol 3.
Trots att Blankenburg inte var preussare och hans marscher ?r allt annat ?n preussiska till stilen, f?rekommer det att okunniga kritiker av tysk marschmusik anf?r just Blankenburgs marscher som exempel p? preussisk marschmusik och bidrar d?rmed till den allm?nna okunnigheten om tysk respektive preussisk marschmusik. Blankenburgs marscher har n?mligen en mjuk, n?stan sjungande melodif?ring i framf?rallt tr?bl?s, tenor och baryton och inga smattrande introduktioner. Marscher flyter bra utan d?da punkter. De ?r inte martialiska som Teikes marscher och framf?rallt inte som de gamla preussiska. De har ansetts mer l?mpade f?r parkkonserter ?n f?r defilering.
Blankenburg upplevde och ?verlevde Tredje riket, men hans f?rh?llande till nazismen ?r n?got tvetydigt. Samtidigt som karakt?ren p? hans marscher inte var s?rskilt tilltalande f?r naziregimen, som ville ha en mer martialisk stil eller snarare en skrikigt propagandistisk, helst med inlagda melodislingor fr?n partis?nger, fick han en utm?rkelse f?r sina marscher under denna tid. Han skrev ?ven tv? marscher med rent nazistiska titlar, men dessa talar man inte g?rna om idag.
Om webplatsenCookies Personlig information Teknisk information Kontakta webmaster |
KontaktStyrelsen Militärmusiksamfundet Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner 168 30 Bromma |
Följ oss på |