Mångfald av musikkårer och marscher i sommarens högvaktsavlösningar
Efter ännu en varm och solig sommar är det dags att summera intrycken av högvakter och högvaktsmusik. Med reservation för de brister i bevakningen som orsakas av vistelse på annan ort och nödvändig svalkning i Östersjöns böljor, är mitt intryck att det fanns mycket att höra och se i högvakterna till Kungl Slottet sommaren 2003.
Under högsommaren fick vi vid sidan av den beridna högvaktens magnifika framträdanden vara med om ovanligt många högvakter till fots med en enhetlig uniformering - modell ä - av musikkår och trupp. Vaktstyrkan bestod då av för högvaktstjänst specialutbildade soldater från Livgardets gardesbataljon och dragonbataljon. De visade efter hand upp en bedövande exercismässig fulländning. När dessutom uniformerna glänste som nya, vann truppen publikens stora gillande.
Till detta kom då musiken. Oftast var det Arméns Musikkår eller Kungl Svea Livgardes Musikkår som ledde paraden, givetvis också i m/ä. Det kan knappast ha varit ståtligare under den gamla, s k goda tiden!
Den stora musikkårsnyheten i år var medverkan av Arméns Musikkårs Veteranmusikkår. Men det var också många andra musikkårer som framträdde i sommarens högvakter och alla tycktes besjälade att göra sitt bästa med de olika förutsättningar som man har. Om detta skall jag strax berätta.
Ny marschväg.
Först då något om allmänna nyheter och intryck. Mitt i sommaren valde man att välja ny marschväg. För att undvika den besvärliga trafiksituationen på Hamngatan och in på Regeringsgatan går man nu ned utefter Kungsträdgården till Strömgatan och mot Gustav Adolfs torg. Samtidigt slipper man den, som man tycker, besvärliga och ur publiksynpunkt ganska tråkiga Regeringsgatan. Vad man förlorar är å andra sidan den stora publiktillströmningen just vid lunchtid kring Hamngatan.
Ett skäl till ändringen är nog kanske att poliseskorten har svårt hålla fritt i den alltmer omöjliga stockholmstrafiken. Polisryttarna, som hittills nästan ensamma svarat för eskorten, har också haft resursbrist och man har därför i sommar prövat andra eskortalternativ (mc-polis, polisbil etc), ja en gång var ingen eskort alls på plats och högvakten försenades 15 minuter; det finns nog ingen regementstrumslagare som i dagens trafik accepterar att gå utan eskort. Nu har man i alla fall bestämt, att rytteriet i första hand skall medverka med två polisryttare i täten och minst en i kön.
Svårt att hålla takten.
Skall så något negativt sägas i denna inledning så är det den märkliga tendens som med åren utbrett sig bland vissa truppförband (dock icke Livgardet) att till det yttersta minska steglängden. När man inte är tvungen följa musikkåren, trippar man fram på Yttre Borggården med en steglängd som snart är nere på en fot! Och förmågan att hålla takten blir allt sämre. Jag har hört flera vaktchefer som högt anger takten även uppe på Slottet med "vänster, vänster, vänster" eller "vänster-höger, vänster-höger, vänster-höger".
Så är vi då framme vid det som intresserar oss mest - musiken. Arméns Musikkår (AMK) består i år av ca 50 musiker, varav 11 kvinnor och 5 kontraktsanställda, f d musiksoldater. Det är ju så att denna varje år nyuppsatta musikkår liksom andra värnpliktsmusikkårer i början av säsongen av naturliga skäl lider av en viss osäkerhet i spel och framträdande. Efter hand som tiden går och man får större erfarenhet vågar man dock blåsa ut för fullt. Det var därför ett härligt tryck i marscherna mot säsongens slut. När AMK klämde i med Gottfried Piefkes Königgrätzer Marsch (en av regementstrumslagarens favoriter) vid inmarschen på Yttre Borggården lät det verkligen mäktigt och när man sedan spelade Ernst Urbachs fina Per Aspera ad Astra gick det kårar av vällust över min ryggrad, särskilt när baritonisten drog på för fullt i trion. Jag tror att jag aldrig upplevt ett sådant tryck i marscherna hos någon av de tidigare årgångarna av AMP-AMK som i årets under säsongens slutskede. Kanske bidrog att man bytt ut saxofonerna mot slagverkare i marschframträdena.
Det figurativa programmet var välkomponerat med i första delen svensk musik (förutom trumsalut av musiksergeant David Lindberg, Per Bergs Svensk Högvakt, Benny Andersson/Björn Ulvaeus Super Trouper och Hugo Alvéns Drottningens av Saba Festmarsch) och som avslutning J Ph Sousas Semper Fidelis och som sagt Urbachs Per Aspera ad Astra.
I juni var AMK på turné till Klagenfurt i Österrike, där den stora årliga musikfesten ägde rum med i stort sett alla österrikiska militärmusikkårer som deltagare och med tre inbjudna utländska musikkårer (förutom AMK en från Jordanien och en från Slovenien). I den ansedda facktidskriften Österreichische Blasmusik har ordföranden för det österrikiska blåsmusikförbundet (ett centralförbund för landets många civila orkestrar och kapell) sammanfattat sina intryck. Om AMK skriver han: "Die Militärkapelle aus Schweden war durch ihr exaktes, ja perfektes Marschieren, Exercieren und gekonntes Musizieren der musikalische Höhepunkt". Det är oklart om han enbart menar vid en jämförelse mellan gästerna, men det står faktiskt inte så. Hur som helst, det finns all anledning för regementstrumslagare Roger Bejefalk och musikdirektör Mats Janhagen att sträcka på sig!
Under ett veckoslut i juli gick en nyuppsatt musikkår AMK:s Veteranmusikkår högvakt och genomförde dessutom en konsert på Stortorget. Tanken att utnyttja den resurs som finns hos fortfarande spelande f d musiksoldater är ju förträfflig. Initiativtagaren är den outtröttlige kämpen för svensk militärmusik, vår styrelseledamot m m Gustav Lundström. Man hade stora framgångar, det är omvittnat från många håll. Tyvärr hade jag inte möjlighet höra på dem, men det finns mer att läsa om detta på sidorna och . Vi önskar god fortsättning!
Ett annat ganska nytt glädjeämne är naturligtvis Kungl Svea Livgardes Musikkår. Också här utgöres basen av f d värnpliktiga musiksoldater men alla har genomgått Musikhögskolan. Det är alltså professionella musiker som spelar och när de dessutom kontinuerligt övas i bl a marschmusik och marschexercis har resultatet blivit lysande. Vi har skrivit mycket om denna musikkår tidigare i MarschNytt och här skall bara sägas att deras veckolånga högvaktsframträdande i juli och några dagar i augusti följdes av entusiastiska såväl marschälskare som andra. Kristian Möller gick i täten och med sig hade man naturligtvis både ventilbasun och esskornett. Bara gamla fina marscher från den svenska marschskatten fick vi höra i marsch, som Sam Rydbergs Avanti per Patria, Gardeskamrater, I Beredskap och I Fält, Viktor Widqvists Fladdrande Fanor och Norrlandsfärger, Sven Samuelssons Fallskärmsjägarmarsch och så Carl Friedemanns Siegestrophäen (A 3:s marsch) och Carl Eilhardts (?) Livregementets Grenadjärers Marsch. Det var en härlig klang i musiken och över alltihop hördes Björn Nymans esskornett.
Uppe på Borggården spelades såväl ett internationellt marschprogram som populärmusik m m. Jag hörde musikkåren också vid en konsert i Kungsträdgården med Stefan Solyom som dirigent och Olle Hermansen som konferencier. Det var ett trevligt program i lite gammaldags militärmusikstil men med moderna inslag. - Av Kungl Svea Livgardes musikkår vill vi höra mera.
Livgardets Dragontrumpetarkår (LDK) har ridit ovanligt måmga högvakter i år. Stabstrumpetaren Olle Hermansen har lyckats väl även med denna årgång, som bl a innefattat 5 st kvinnliga musiker. Det har låtit både pampigt och vackert (allt efter läget) om denna värnpliktiga kår. Samtidigt har naturligtvis glansen och hästarna bidragit till den stora populäritet som dragontrumpetarna har.
Till Slottet fick vi höra välkända kavallerimarscher som Finska Rytteriets Marsch, Richard Henrions Fehrbelliner Reitermarsch och Kreutzritter Fanfaremarsch, Danske Gardeshusaren, Der Dessauer och även Skånsk Dragontrall. In- och utmarschen sker numer alltid till Der Pappenheimer som blivit något av en signaturmelodi för LDK. Utöver det sedvanliga ceremonielet spelades under den figurativa uppvisningen marschen Providentiae Memor, Pas Redoublé (ett stycke för olikstämda naturtrumpeter från 1840-talet, upptecknat av Åke Edenstrand), Marche Royal Suédois, Karl XII hymn och fältmarsch, ur ouvertyren till Lätta Kavalleriet och Gardeshusaren.
LDK har turnerat runt om i landet med konserter bl a i Skåne, där Helsingborg, Flyinge och Landskrona besökts. Årets turné gick också till en musikfest i den för oss historieintresserade kända staden Wittstock i Tyskland. Vid festivalen deltog även andra musikkårer (till fots), bl a en svensk: Skånska (friv) Dragonmusikkåren. Publikanslutningen var stor. Inte mindre än 4000 personer samlades vid stadsmuren för att se och höra LDK, som bl a framförde taptot i fackelsken. Dagen därpå, då det var parad genom staden och framträdande på torget samlades lika många. Några timmar senare deltog LDK i en fest "Hästar och Musik" i en närliggande ort både till häst och sittande i en konsert. Vid det tillfället beräknades åhörarantalet till ca 7000. Enligt Olle var LDK:s insats mycket uppskattad. Det kan jag livligt förstå!
Även om vi i sommar fått njuta av mycken högvaktsmusik av mer närboende musikkårer, har vi självklart också haft rum för de som kommer litet längre ifrån, bl a försvarets egen yrkesmusikkår, Marinens Musikkår (MMK), Tyvärr var MMK bara här i Stockholm under en 10-dagarsomgång i juni, då vädret dessutom var ostadigt, vilket ställde till med en del förtret. MMK höll som vanligt hög klass både i marsch och i konsert. Marschutbudet var stort med två nya marsch-marscher varje dag. Och mycket var mer eller mindre okänt eller nu sällan spelat, framplockat av Anders Karlsson under ivrigt botaniserande i musikkårens arkiv. Man hade bl a med sig Prinz Wilhelm ( av Carl Teike),Glorious Victory (W M Kendall), Frontkämpe (K Moskaljenko), Gardesmarsch (V Runov), The Vedette (K J Alford), Ad Astra (W Löffler) och Marineflieger (H Schäffer). Hur ofta hör man dem idag eller har man någonsin hört dem? Så spelade MMK också en alldeles nyupptäckt marsch av Sven Samuelsson, nu döpt till SWEDEC-march (se föregående nummer av MarschNytt).
Det figurativa programmet uppe på Yttre Borggården var detsamma som föregående år. Därifrån minns jag särskilt Svenska Flottan (Erik Högberg) i en figurativ fullträff med en helt oemotståndlig avslutning med härliga toner riktade mot publiken ur Patrik Randefalks eufonium. MMK hann också med två konserter, en på Stortorget med blandad svensk musik och en ren marschkonsert i Kungsträdgården, innan man försvann ner till Karlskrona och midsommaren.
Militärdistrikt Gotlands Musikkår (MGK) hade i år sin högvaktsvecka i början av juli. Med sig hade gotlänningarna som vanligt ett digert marschprogram för marscherna till Slottet och för musikprogrammet under avlösningen. Man spelade bl a Widqvists Mälardrottningen och Fladdrande Fanor, Grundströms Takt och ton, Widners Överste Stålhane, Badmans Kalmarbrigaden, Tore Anderssons Den svenske kustjägaren, Rydbergs Vivu Esperanto, Dohlins Nordergutarna och så naturligtvis ännu fler gotlandsmarscher; artilleri- och luftvärnsregementenas samt Eklunds På Hällarna och Stålklang. Utlandet var väl representerat med bl a Bidgoods Sons of the Brave, Kellys Arromanches, Stanleys Alamein och The Contemptibles, Frederiksens Köbenhavnermarch, Gannes Le Père la Victoire, Ertls Hoch und Deutschmeister, Komzaks Andreas Hofermarsch, Friedemanns Kaisermanöver och Kaiser Friedrichmarsch, Teikes Frisch gewagt och In Treue fest och Sousas The Picador. Men där fanns också med för mig ganska okända stycken som Oscar Tschuors Albula. Att Gotlandskåren kan spela marscher på ett utomordentligt sätt, det vet vi sedan förut. Och man har inte tappat den kunskapen. Högtidsstunder för de som ägnade en sommarvecka åt huvudstaden!
Från Göteborg kom Flygvapnets Musikkår för att genomföra högvakter en vecka i juni och en i augusti. Som marsch-marscher upp till K Slottet spelade musikkåren Svensk Flygarmarsch (H Damberg), Bohusläns Regementes Marsch (C Franke), Broddenritt (J Fucik), Kronhuset marsch (D Glänneskog), Kronobergs Regementes Marsch (C Latann), Älvsborgs Regementes Marsch (G Muller) och Ikaros (S Rydberg). Som synes en hel del musik frän Väst-Sverige. Det är extra trevligt när musikkårerna lägger sin lokala färg på programmet. Uppe på Slottet innehöll konserterna oftast två marscher och däremellan något lätt musikstycke. Bland pärlorna märktes Den svenske flygsoldaten (Per Berg), Till Fronten, Den svenske underofficeren och Stockholms Blåsorkester (alla av Sam Rydberg), Flygkadetten (Persson/Melin), Mälardrottningen (V Widqvist), Unter dem Siegesbanner (F von Blon) och King Cotton (J Ph Sousa). Flygvapnets musikkår är av hög kvalitet med en härlig klang.
Under ett antal veckoslut under våren och hösten svarade hemvärnsmusikkårer för högvaktsmusiken. Som bekant är det endast ett mindre antal av Sveriges 36 hemvärnsmusikkårer som efter noggranna prov kvalificerat sig för denna tjänst. Det märktes också att det legat mycken träning bakom framträdena. I år gick hemvärnsmusikkårerna från (i tidsordning) Eslöv, Uppsala, Kristianstad, Jönköping/Huskvarna, Östergötland, Skaraborg, Göteborg, Västmanland och Helsingborg. Dessutom deltog Artilleriregementets (friv) musikkår i högvakt den 11 maj. Det är Degerfors musikkår som även är knuten till regementet.
Det finns inte här utrymme att kommentera kårernas insatser (jag har heller inte sett alla i aktion), men låt mig få säga att deras mer lokalknutna musik ger en extra glädje i lyssnandet. Något som också gör mig glad är att man för hemvärnsvaktstyrkan spelar marschen för det nedlagda regemente som vaktstyrkan känner mest samhörighet med och att regementets fana förs framför truppen. Kanske kan vi denna väg återknyta de band, som så snabbt och skoningslöst klipptes av mellan folkförsvaret och det gamla landskapsregementet.
Ja, det blev många lovord i denna personligt färgade rapport. Man kanske blir mer okritisk med åren, men nog har årets högvaktsmusik varit av extra hög klass. En musiksommar att minnas!
Bo Sten
Om webplatsenCookies Personlig information Teknisk information Kontakta webmaster |
KontaktStyrelsen Militärmusiksamfundet Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner 168 30 Bromma |
Följ oss på |