VEMS ?R FRAMTIDEN?
Bl?sorkestertraditionen i Sverige ?r l?ng och historisk. Bl?sorkesterns liv och utveckling har onekligen varit en vital och betydande del av svensk musik- och kulturhistoria. Redan fr?n f?rsta delen av 1800-talet utvecklades de milit?ra musikk?rerna till viktiga och ganska enast?ende kulturinstitutioner i det svenska samh?llet. Inte minst d? det g?llde fostran och utbildning av unga och nya musiker. Regementsmusikk?rerna fungerade t o m ibland som grundskola f?r musikbeg?vade barn, som togs om hand redan i 9-10 ?rs ?ldern. Sedermera musikdirekt?ren vid G?ta Livgarde, Frans Sj?berg, ?r ett exempel p? detta. Dessa musiker blev en resurs, inte bara f?r milit?rmusikens speciella behov, utan ocks? som m?ngsidiga musiker i teaterorkestrar, i underh?llnings- och dansmusik, i konstmusikens ensembler fr?n jazzband till orkesterf?reningar och symfoniorkestrar. Dessutom verkade ett flertal av milit?rmusikerna som l?rare, fostrare och f?rebilder i en utbredd verksamhet bland barn och ungdom. Man undervisade och ledde skolmusikk?rer, man blev dirigenter och stavf?rare f?r amat?rmusikk?rer och n?r kommunala musikskolan introducerades p? 1950-60 talet, blev man i m?nga fall ocks? de f?rsta musikskoleledarna.
Var ensembleformen bl?sorkestern, eller om man s? vill, musikk?ren, verkningsfull och intressant ?ven utanf?r de rent milit?ra sammanhangen? Kunde den betyda n?got f?r den genuint musikintresserade samh?llet? Obetingat ja m?ste man svara d? vi talar om tiden fram till 1960-70 talen. Sedan kunde var och en b?rja installera egna stereofoniska ?high fidelity? ljudanl?ggningar i sina bost?der och p? s? s?tt via LP-skivor och CD-plattor v?lkomna vilka orkestrar, musikk?rer, ensembler och musiker som helst till sin egen ombonade milj?.
Behovet att uppleva levande musik blev mindre och att ta sig till konsertplatser och lyssnarst?llen kunde och kan idag k?nnas obekv?mt och ?on?digt?. Dessutom inneb?r det att bl?sorkestern /musikk?ren har att ?konkurrera? med storartade artister och ensembler i dessa perfekta inspelningar p? skilda ljudinspelningar. Trots det lever musikk?rer och bl?sorkestrar fortfarande, om ?n i mindre omfattning. Repertoaren, det lyssnaren erbjudes, var och ?r v?l viktig? Eller? Men, viktig f?r vem? Lyssnaren, den spelande eller bara dirigenten sj?lv? ?r det i st?llet klangen, musikk?rens instrumentbes?ttning, kanske rent av traditionen eller uniformen/kl?dseln, som f?ngar och f?ngslar, ej vad som egentligen spelas?
Historiskt sett var milit?rmusikk?rerna och andra bl?sorkestrar musikaliska diversehandlare, som erbj?d det mesta av genrer och stilar. Det var n?stan ofr?nkomligt att ett konsertprogram skulle omsp?nna det mesta fr?n en klassisk uvertyr till en aktuell schlagermelodi. I detta program ingick som obligatorium tv? eller flera marscher. Med andra ord, m?ls?ttningen ?n?got f?r alla? skulle till varje pris uppfyllas. Detta var ju p? m?nga h?ll den enda levande musik som erbj?ds. Inte konstigt att regementsmusiken blev ?folkets orkester?. De flesta musikk?rer och bl?sorkestrar lever faktiskt med samma repertoarpolitik fortfarande.
De fr?getecken och milda kritik jag upplever fr?n lyssnare och musik?lskare som h?rt musikk?rer och bl?sorkestrar vid konserter och andra speltillf?llen ?r ofta formulerad som ?varf?r dessa f?rs?k att efterlikna n?got annat?. Behovet att vara musikaliska kameleonter ?r v?l inte detsamma idag som f?r hundra eller femtio ?r sedan? Med andra ord, vilken ?r bl?sorkesterns egen identitet? Har den sin egen musik? ?r det endast marscherna som ?r bl?sorkesterns musik? Har bl?sorkestern sin egen konstmusik, sin egen underh?llningsmusik? Har bl?sorkestern musik och repertoar som ?r pedagogisk, utmanande och inspirerande f?r dagens ungdom?
Som i alla andra former av samspel har den sociala funktionen en viktig plats och ?r en viktig drivkraft. Det gemensamma ansvaret och lojaliteten delas av orkestermedlemmarna s?v?l som upplevelsen av tillfredst?llelse i ett uppn?tt resultat som publikens och lyssnarens visade och uttalade uppskattning. Denna laganda finns i alla ?ldrar och p? alla niv?er. Generationsklyftor suddas d?rmed ut.
Idag d? s? mycket traditionellt musikut?vande p? de klassiska bl?sinstrumenten tycks f? en allt mer tynande tillvaro st?r vi inf?r en mycket oviss framtid d? det g?ller bl?smusik och d?rmed ocks? milit?rmusik. ?N?got m?ste g?ras!? ?r l?tt att utropa men att veta svaret p? ?vad ska vi g?ra?? ?r betydligt sv?rare. Man kan ocks? med oro fr?ga sig ?vem ska g?ra det??.
I fr?ga om ?vad ska vi g?ra?? s? g?ller det helt s?kert att st?rka upplevelsen av VI, allts? v?r musikk?r, v?r orkester, gruppens eget v?rde. Idag finns en tendens att p? grund av minskade numer?r och vakanser s? lever musikk?rer och bl?sorkestrar sitt liv med st?ndiga l?n och inhyrning av musikanter utifr?n som vikarier eller extra musiker. F?r att g?ra sin v?rkonsert eller liknande m?ste gruppen ut?kas med andra fr?n n?gon annan ensemble eller yrkesmusiker hyras in. Det kanske ?r s? att man lever med orealistiska ambitioner eller hos dirigenten en alltf?r svag repertoark?nnedom. Just repertoarfr?gan i sig och motivationen hos ledare och ledningsgrupp kan vara avg?rande f?r att beh?lla ungdomar, som lagt ner stor m?da p? att l?ra sig sitt instrument och v?lja musikk?ren i st?llet f?r annan aktivitet, som kan k?nnas mindre kr?vande och snabbare resulterande.
Fr?gan ?vad ska vi g?ra? ligger f?rst?s tungt f?rst och fr?mst hos musikh?gskolor med l?rarutbildning, musikl?rare, chefer f?r musik- och kulturskolor och politiker. Men ocks? orkestrar och musikk?rer m?ste skapa sin egen nyb?rjarverksamhet och plantskola och d?rmed bli sina egna nybyggare f?r framtidens bl?sorkestrar och musikk?rer. Inte litar v?l idrottsr?relsens alla f?reningar f?r fotboll, bandy, ishockey, handboll, innebandy etc. p? att en kommunal idrottsskola ska f?rse dem med nya lagmedlemmar. Man arbetar sj?lv med sin egen framtid. Det borde f?rst?s ocks? bl?smusikr?relsen g?ra. Vem satte ett instrument i h?nderna p? mig en g?ng i tiden? Jag b?rjade spela 1956. D? fanns det ingen kommunal musikskola
Mitt svar p? ?vem ska g?ra det?? ?r att ansvaret ligger p? olika plan, p? olika niv?er och med specifikt skilda ansvar. Politikernas ansvar ligger i att s?kra f?ruts?ttningar och tillv?xt av professionella milit?rmusikk?rer s?v?l som civila, ungdomars f?rebilder och inspirat?rer. Ansvariga f?r musikh?gskolornas l?rarutbildning i bl?sinstrument och slagverk f?r ej underv?rdera eller negligera ?bl?sorkester? som ensembleform i sin pedagogik, metodik och repertoarutbildning. Rekrytering och intag till kommunala kultur- och musikskolor m?ste p? ett m?rkbart s?tt fr?mja m?jligheterna f?r instrumenten i bl?sorkester, brassband och storband. F?rlagen m?ste samarbeta med h?ngivna kompetenta pedagoger och arrang?rer/tons?ttare f?r just bl?sorkester. Vuxenorkestrarna b?r se en m?jlighet att driva sin egen juniororkester, vars medlemmar f?r sin s?rskilda mentor och f?rebild i en instrumentkollega i vuxenmusikk?ren.
Engagemang m?ste till f?r en levande och utvecklande framtid. Vi m?ste f?sta blicken och t?nkandet fram?t och k?nna att vi, just vi, anstr?nger oss.
Torgny Hanson
Om webplatsenCookies Personlig information Teknisk information Kontakta webmaster |
KontaktStyrelsen Militärmusiksamfundet Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner 168 30 Bromma |
Följ oss på |