MMS - militärmusiksamfundet
        

Svensk militärmusik i framtiden, Referat av Andreas Hansons föredrag vid MMS årsmöte 2005

Andreas inledde med att understryka att vad han framförde var hans rent personliga reflektioner.

Den grundläggande frågan är ju om militärmusiken har någon plats i musiklivet. Det är vi som är här ikväll helt övertygade om. Militärmusiken röner stor uppskattning bland allmänheten. Vi syns och hörs ute bland folket. Men hur bär man sig åt att få fler människor att komma och lyssna på konserterna vid sidan av ceremoniframträdandena?

Som kulturbärare har vi en svår kamp mot den kommersiella pop- och rockmusiken. Vi är en liten fåra i den lilla fåran som är konstmusikens och våra utrymmen blir mindre. Vi måste söka oss nya vägar för militärmusiken – jag säger inte blåsmusiken. Nya spelplatser bör vi skapa och gärna liera oss med andra kulturella (kanske konstnärliga) evenemang.

Jag tror det också är viktigt att uppehålla den gamla traditionen för oss militärmusiker att också spela i andra ensembler (i symfoniorkestrar etc). Det kulturella utbytet breddar vår syn på vår roll.

Det behövs en helt professionell militärmusikkår i Stockholm. De värnpliktiga musikkårerna har gjort och gör ett fantastiskt bra jobb, men vi går alltmer på konstgjord andning när det gäller rekryteringen och militärmusik behövs ju i huvudstaden för statsceremonier etc.

Jag vill ta upp tre viktiga spår för framtiden: tillvaratagandet och tillgängliggörandet av musikskatterna, traditionsöverförandet och utbildningen.

När den gamla militärmusikorganisationen lades ner 1971, spreds många notarkiv och mycken kunskap försvann. Här har MMS gjort en stor insats genom att samla ett marscharkiv och göra det tillgängligt. MMS tog också initiativ genom att 1996 utge boken Försvarets marscher förr och nu, ett uppslagsverk som jag ofta använder mig av. MMS ger ju även ut MarschNytt med intressanta artiklar. Den tidningen har varit mitt husorgan sedan ungdomsåren.

Man skulle önska sig ett levande notförlag med seriösa nyutgåvor av den gamla militärmusiken, inte enbart marscher utan även andra verk. Vi måste göra denna andra delen mer tillgänglig.

Så till traditionsöverförandet. Hur gör man det? Jag och väl många med mig skulle önska oss ett samlingsverk om svensk militärmusikalisk historia där de stora strömningarna skulle tas fram. Kan inte MMS göra det tillsammans med Försvarsmusikcentrum?

Men där kanske man inte helt kan förklara vad exempelvis ”mer snits” och ”mer stuns” innebär. Här kommer den muntliga traditionen in. Man måste berätta för varandra! När jag tjänstgjorde i Stockholmsmusiken fick jag av de gamla militärmusikerna höra att ”så här gjorde vi i Svea Livgarde” eller att ”så här gjorde vi i Flottan”. Diskussionen var livlig och jag som ung och grön teg och lyssnade. Men hur är det med den levande kontakten idag? På 1950-talet, då Harry Sernklef som sitter här idag var aktiv, fanns det 44 militärmusikdirektörer, idag är vi bara 4. Och hur ofta har vi tillfälle prata med varandra om detta? Än mindre kan kontakterna vara mellan hemvärnsmusikkårerna. Det finns också en tendens att markera revir (”så här gör vi och vi gör rätt”).

Lösningen på att bryta sådana gränser är att träffas i militärmusikfestivaler och det finns det planer på.

Så är det detta med föredömen. Varför är Marinens ungdomsmusikkår så bra? Jo, de har ju proffsen som grannar. Vad hade Harry Sernklef som föredöme, jo I 1:s musikkår naturligtvis. Föredömen är mycket viktiga, när man utvecklas som musiker.

Den tredje viktiga frågan som jag vill ta upp här är utbildningen. Den gamla musikunderofficersskolan var fenomenal. Vi borde söka återskapa något liknande i ny tappning. Det pågår nu diskussioner om samarbete mellan försvarsmusiken och Kungl Musikhögskolan om militärmusikutbildning. Jag hoppas på ett bra resultat.

Vi måste få större acceptans i svenskt musikliv. Marschen är ju livsviktig för militärmusiken som form. Men hur skall man locka folk till konserter när vi överöses av en så öronbedövande och dominerande modern populärmusik? Några musikkårer försöker att med några sådana populära stycken locka bredare lyssnarskaror och det kanske är rätt. Militärmusiken var ju förr den tidens musik.

Avslutningsvis, vi musiker måste träffas, umgås och spela tillsammans. Då förmedlas utbildning och tradition. Jag ser ljust på framtiden. Det finns så mycket kunskap, engagemang och spelglädje.

Bo Sten

Ledare

Ny ordförande presenteras!

På årsmötet valdes Sven Lundberg till ny ordförande i Militärmusiksamfundet efter Jan Thor. 

Han har bland annat gjort sin värnplikt i Livgardets dragonmusikkår och därefter utbildat sig till officer vid Karlberg. 

Läs mer...

 

Om webplatsen



Cookies
Personlig information
Teknisk information
Kontakta webmaster

Kontakt



Styrelsen

Militärmusiksamfundet
Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner
168 30 Bromma

Följ oss på







© Militärmusiksamfundet 2018.