KUNGL SKÅNSKA LUFTVÄRNSREGEMENTETS MARSCH & KUNGL BOHUSLÄNS REGEMENTES DEFILERINGSMARSCH, Ferdinand Lindgren
Uppmärksamheten riktas här på två svenska prismarscher. 1940-talet var en gyllene tid för marschpristävlingar i Sverige, då nya svenska förband skulle ha regementsmarscher och gamla förband defileringsmarscher.
Skånska luftvärnskåren (Lv 4) bildades 1942 ur ett 1941 till Malmö förlagt detachement ur Östgöta luftvärnsregemente med beteckningen A 10M, Malmö luftvärnsdivision. Samma år anordnades av tidningen Arbetet en pristävling om en marsch för Lv 4, som lockade 66 bidrag och vanns av Ferdinand Lindgren (1899-1984) med bidraget Svensk marsch, som 1942 antogs som Skånska luftvärnskårens marsch. I juryn ingick musikdirektören vid Norra skånska infanteriregementet Ille Gustafsson. Då marschen 1953, liksom alla regementsmarscher, skulle fastställas i arméorder, ansågs den av samme Gustafsson, nu musikinspektör, emellertid inte riktigt hålla måttet, varför den fastställdes endast tills vidare. (Det skulle för övrigt ha varit intressant att höra Gustafssons motivering till varför Sam Rydbergs marsch Vårt luftvärn, bara kom på tredje plats i tävlingen.) Lv 4:s marsch fastställdes dock utan inskränkning 1976 i nästa order rörande alla arméns marscher. Lv 4 hade 1943-57 egen musikkår, som spelade in marschen. Kåren blev regemente 1962 och flyttade 1982 till Ystad. Sedan förbandet 1994 återigen blivit kår lades det ned 1997.
Nästa tävling Ferdinand Lindgren deltog i ägde rum 1961, då Bohusläns regemente (I 17) firade sitt 300-årsjubileum. Då utlystes av tidningen Göteborgs-Posten en tävling om en defileringsmarsch för I 17 som komplement till regementsmarschen. På 1800-talet hade defileringsmarsch betecknat det som idag kallas regementsmarsch (och fortfarande i Kungl Flottan kallas defileringsmarsch). På 1940-talet infördes emellertid ett nytt begrepp defileringsmarsch såsom ett slags andrahandsmarsch, ett ofta svenskt komplement till en regementsmarsch av utländskt ursprung. Denna defileringsmarsch fastställes inte på högre ort och har heller inte någon reglementerad ceremoniell funktion, vilket förmodligen bidragit till att regementenas defileringsmarscher sällan blir spelade. Lindgren deltog med inte mindre än fyra bidrag till denna tävling; Uddevallare och Bohusparad var motto-titlar på två av dem. Han fick första pris för Uddevallare, som antogs 1961 som Bohusläns regementes defileringsmarsch. Avgörande för tävlingsutgången var Sten Frykberg, som ingick i tävlingsjuryn. Han hade som värnpliktig vid Bohusläns regemente 1940 vunnit första och andra pris i en tävling om marschvisa för regementet med "Bohus Bataljon" respektive "Kaparen å löjtisen å schassen å ja". I kraft därav skulle naturligtvis Frykberg ingå i juryn 21 år senare, och han fastnade för vinnarmarschen genom att den citerar "Halta Lottas krog" och lär ha varit den som genomdrev att den fick första pris. I likhet med de flesta andra defileringsmarscher slog den emellertid aldrig igenom. Bohusläns regemente lades ned 1992.
Leonard Ferdinand Valfrid Lindgren föddes den 30 januari 1899 i Lund och började som 14-årig musikelev vid Södra skåningarnas musikkår under musikunderlöjtnanten Richard Rune. Hans huvudinstrument blev det illa ansedda althornet. Redan 1916 blev han emellertid valthornist i Malmö symfoniorkester, vilket gjorde att han snart lämnade den militära banan; dock avlade han först militär musikdirektörsexamen vid musikkonservatoriet i Stockholm 1922. Han studerade violin för P Möller i Köpenhamn och dirigering för G Schéevoigt och blev altviolinist och biträdande dirigent för Malmö symfoniorkester, som han tillhörde till 1964. Han var 1927-59 lärare i bl a dirigering och instrumentation vid musikkonservatoriet i Malmö och 1934-59 dess direktör. Under ett tjugotal år dirigerade han konserthusstiftelsens skol- och sommarkonserter, och 1947-50 var han kapellmästare vid Malmö stadsteater. Lindgren, som även var musikteoretisk medarbetare i fackpressen, var en av Malmös ledande musikpersonligheter.
På blåsmusiksidan ledde han på 1940-talet Postens musikkår i Malmö, Malmö FBU musikkår och Malmö brandkårs musikkår. Det var med den sistnämnda han efter befrielsen 1945 marscherade på Ströget i Köpenhamn, föremål för entusiastiska hyllningar. Han ledde även orkestrar, såsom Eslövs orkesterförening och Malmö musiksällskap. Lindgren var även gästdirigent vid olika orkesterföreningar och Sveriges Radio. Han var verksam inom ordenssällskapen Odd Fellow (logerna nr 1 Scania och därefter nr 3 Amicitia, Malmö) och Par Bricole. Ferdinand Lindgren dog den 11 januari 1984 i Malmö.
Förutom kantater, bl a en Odd-Fellow-kantat, komponerade han huvudsakligen marscher, vilket tyder på ett militärmusikintresse som han genom sitt tidiga avhopp inte fått utlopp för. Förutom de ovan angivna marscherna kan nämnas Festspel (Festmarsch, 1918), Revingeminnen (1925), omarbetad 1961 till Södra skåningarnas kamratförenings marsch, Postmarsch (Postdiligensen, Svensk postsignalmarsch, 1940, tillägnad Postens musikkår i Malmö och innehållande postsignalerna Extrapost, Reitpost, Fahrpost, Ankomst ordinarie post, Uppmaning stiga i vagnen och Avresa från postkontor), Malmö befälsutbildningsförenings marsch (1943), Malmö brandkårs marsch (1943, innehållande signalerna Lilla utryckning och Stora utryckning), Leve Danmark (Danska brigaden, tillägnad de danska polistrupperna i Sverige 1945), Limhamns skytteförenings marsch (1945) och Svensk civilförsvarsmarsch (1949, tillägnad Malmö civilförsvar).
Lars C Stolt
Om webplatsenCookies Personlig information Teknisk information Kontakta webmaster |
KontaktStyrelsen Militärmusiksamfundet Abrahamsbergsvägen 89, 1 tr ner 168 30 Bromma |
Följ oss på |