För en inbiten blåsmusikant är det, för att använda ett trenduttryck, något magiskt över Valborgsmässafton och första maj. I alla fall vilar det en särskild stämning och känsla över de traditionella framträdandena de här båda dagarna, som för många blåsorkestrar har varit och är årets första utomhusspelningar och därigenom ett mycket tydligt vårtecken. Under april har utomhuspremiären förberetts med några marschrepetitioner för att damma av färdigheterna i att gå och spela och att trimma uppträdandet i sluten formering. Det här stämmer förstås inte för hemvärnsmusikkårer som har uppdrag kontinuerligt under hela året som kräver exercismässigt uppträdande, men trots allt startar utesäsongen för många blåsorkestrar i månadsskiftet april–maj.
Att medverka vid hälsandet av våren vid majbrasor på valborgsmässoaftonen tillsammans med ortens manskör eller blandade kör är i många fall en gammal och uppskattad tradition. Vid de tillfällena har blåsorkestern ofta svarat för samlingsmusik med marscher och underhållningsmusik, eventuellt även vårsånger. Dessa har det dock främst varit sångkörens uppgift att framföra.
På en del orter finns eller fanns den lokala traditionen att en blåsorkester hälsar våren med vårsånger på morgonen den första maj. Så var det i Nyköping där jag växte upp. Musikskolans blåsorkester konserterade vid brunnen på Stora torget i Nyköping med bl.a Vintern rasat ut, Sköna maj välkommen! O, hur härligt majsol ler och Vårvindar friska – manskörssånger instrumenterade för blåsorkester. Konserten avslutades med en marsch, t.ex. Narviksgutten av Ivar Widner. Den här vårhälsningen ägde rum så pass tidigt på morgonen att publiken mest bestod av våra supportande föräldrar. Men förstamajspelningen var trevligare än den andra av våra tidiga morgonengagemang – den på Kristi himmelfärdsdag som startade redan kl 8. Då gick vi upp i kyrktornet i Sankt Nicolai kyrka bland duvexkrementerna för att spela koraler. Frälsningsarméns hornmusikkår anlade moteld från sin gökotta på Nyköpings stadsbergs topp, Kråkberget.
Musikskolans blåsorkester i Nyköping spelade även på förstamajdemonstrationen senare på dagen. Alla unga musikanter fick dock inte vara med på detta för sina föräldrar, som menade att man tog politisk ställning genom att spela i demonstrationstågets musikkår. Mina föräldrar var folkpartister och hade en liberal syn på mitt deltagande. Det var jag glad för, eftersom jag fick mitt allra första musikergage vid det här tillfället. Då alla blåsorkesterns medlemmar inte var med på den här spelningen, gick inte betalningen till orkesterkassan, utan delades ut till var och en. Gaget var 20 kr, jag var 12 år, och året var 1960!
I Norrköping där jag levde och verkade senare i livet på musikskolan och som ledare för stadens musikkår, började vi, d.v.s. Musikkåren Sankt Olof (tillika Hemvärnets och Flygvapnets musikkår), den första maj kl 7 med grötfrukost på Sandbyhovs sjukhus, och därefter spelade vi – proppmätta – för sjukhusets patienter. Dagen fortsatte med vårmusik på Strömbackens äldreboende och spelning i första majdemonstrationen. Det var en lång marschväg från Gamla torget i centrum till Folkets Park i en av stadens utkanter. Efter den dagens ”gigg” var vi möra i läppar och kroppar, särskilt vi som också hade spelat vid Norrköpings Tidningars valborgsmässofirande i Folkparken sent på kvällen innan.
Har allt det här något att göra med militärmusik? Ja, faktiskt på ett par sätt. Många musikkårer har haft och har både en militär och en civil identitet, som fallet var i Norrköping. Man uppträder i olika uniformer i olika sammanhang och under olika identiteter och varumärken. Eftersom man inte får bära militär uniform i ett politiskt sammanhang och musikkårerna behöver inkomsterna från medverkan i första majdemonstrationstågen, är det en fördel att även kunna uppträda som civil musikkår. En intressant sak att fundera över är att musikkårerna i många år i första majdemonstrationstågen omväxlande spelade kampsångerna Internationalen och Arbetets söner och svenska militärmarscher. Det var accepterat av de lokala partiledningarna, jag tror till och med att både de och åhörarna och åskådarna uppskattade att höra militärmarscherna i demonstrationståget! Numera är det slut med den mixen, i alla fall i Stockholmsområdet. Enbart kampsångerna får spelas i demonstrationstågen den första maj.
Fortfarande är musikkårer efterfrågade till förstamajdemonstrationstågen. Många musikkårer spelar på mer än en demonstration, och medverkandet där är, som sagt, en viktig och nödvändig inkomstkälla för blåsorkestrarna. Orkestrarnas syn på sin medverkan i första majdemonstrationstågen är och har alltid varit att det är ett betalt uppdrag som andra, inte ett politiskt ställningstagande. Möjligen har några få blåsmusiker haft svårt att se saken så genom åren.
Hur som helst är man som blåsmusikant efter ett par demonstrationståg den första maj rejält trött men också nöjd och glad. Till den särskilda första majstämningen här i Stockholm bidrar samlingen och samlingsmusiken i Humlegården där alla medverkande musikkårer spelar en efter en. Det är mäktigt!
Ett utmärkt sätt att koppla av och återhämta sig på förstamajkvällen är att lyssna på Lunds studentsångarförenings konsert i tv. Då förstärks känslan av att våren verkligen har kommit!
Hans Nordmark
Onslagsbilden: En av många musikkårer som medverkar första maj är Norrköpings Ungdomsmusikkår. På bilden spelar vi samlingsmusik innan demonstrationstågets avgång från Hagatorget i Söderköping i mitten av 1980-talet.