Konserten framfördes lördagen 11 oktober i Berwaldhallen. Temat hade valts med hänsyn till Sveriges NATO-inträde och valet av musik representerade olika länder i alliansen.
Musikkårens chef, Erik Widegren, inledde med en presentation av kårens verksamhet och introducerade föreställningens konferencier Judith Gough. Hon presenterade sig på engelska som tidigare ambassadör för Storbritannien i Stockholm samt tidigare ambassadör i Ukraina och Georgien. Då hon nu har sin verksamhet i Sverige, övergick hon till svenska, vilket publiken applåderade. Kvällens dirigent var Emil Eliasson, som från 1 oktober är musikdirektör vid kåren. Inte helt okänd, då han tidigare varit gästdirigent.
NATO-landet Sverige var först ut med Arméns Fallskärmsjägarmarsch av Sven Samuelsson. Sedan följde Uvertyren till Hebriderna av Felix Mendelssohn. Efter Tyskland kom så USA med Marinkårens marsch Semper Fidelis av John Philip Sousa. Judith Gough presenterade den samtidigt som följande stycke vilket representerade Storbritannien. Det gjorde det möjligt för henne att avsluta med: Two nations divided by an ocean and a language. Det brittiska stycket var Nimrod ur Enigmavariationerna av Edward Elgar. Om Pomp and Circumstance March No. 1 är hans pampigaste verk så är detta hans vackraste. Mästerligt framfört av musikkåren.
En helt annan musikbild fick representera Tjeckien med Music for Prague av Karel Husa. Verket karaktäriseras som programmusik komponerat för symfonisk blåsorkester. Det innehåller fyra satser och skrevs efter det att Pragvåren 1968 slutade med Warszawapaktens invasion. Påträngande musik med många effekter, inte minst utnyttjas slagverkarnas hela arsenal.
Sista nummer före paus var Bön för Ukraina tonsatt av Mykola Lysenko. Vid presentationen kom Ukrainas nya ambassadör i Stockholm, Svitlana Zalisjtjuk, upp på scenen. Hon möttes av en applåd som inte ville ta slut. Hon läste upp ett sms hon fått på morgonen från en vän, som skrev att ”nattens drönarattacker gjorde att de inte fanns el eller vatten, men det var inte annat än att gå till arbetet som vanligt, det är värre för grabbarna vid fronten”. Sedan tackade hon Sverige för det bistånd som vi givit.
Bön för Ukraina skrevs som dikt 1885 av Oleksandr Kosjyts då Ryssland ville förbjuda det ukrainska språket. Den tonsattes sedan och har använts vid nationella manifestationer och inte minst nu. Efter framförandet blev det tyst en stund, innan applåderna kom igång.
Efter paus återupptogs konserten med marschen Muistoja Pohjolasta av Sam Sihvo, som representerade Finland. Därefter till Spanien med Rituell Elddans av Manuel de Falla. Så Frankrike med Claude Debussys La Mer. Tre symfoniska skisser komponerade mellan 1903 och 1905. Mellan gryning och middag, Vågornas lek och Dialog mellan vind och hav. Kompositionen togs inte väl emot från början då den var före sin tid med sina impressionistiska drag. Här förstärktes musikkåren med två harpister.
Konserten avslutades (officiellt) med Natohymnen. Den skrevs som instrumentalt stycke inför NATO:s 40-årsdag 1989 av André Reichling, dirigent vid en militärmusikkår i Luxemburg. Den spelades sedan i officiella sammanhang, men fastställdes som officiell högtidssång 2018. Som extranummer spelades Fladdrande fanor av Viktor Widqvist.
En fantastisk konsert som återigen visar musikårens bredd och spelskicklighet. Hebriderna och La Mer i transkription för blåsorkester klingade vackert.