Landslaget i blåsmusik är Riksförbundet Unga Musikanters (RUM) äldsta projekt och har funnits sedan 1975. I 50 år har skickliga blås- och slagverksmusiker i åldern 15–25 år fått träffas under ca 10 dagar för att repetera och utveckla sitt orkesterspel, och avslutningsvis göra en kort konsertturné.
Projektnamnet har tidigare varit Nationsungdomsorkestern och RUM:s blåsarsymfoniker. Sedan några år tillbaka genomförs projektet på Lunnevads folkhögskola söder om Linköping, och med Sveriges Unga Blåsare (SVUB) som medarrangör. Perry Göransson är Landslagets projektledare. Det har han varit ända sedan starten 1975!
Landslaget är en elitkurs. Efter ansökan får man som intresserad provspela för att få en plats i den stora symfoniska blåsorkestern, i år med 64 unga musikanter. Många ungdomar kommer tillbaka år efter år, ja det finns de som medverkat i hela 10 år. Hela landet finns representerat i orkestern – från Norrbotten till Skåne, och där ingår ett antal musikhögskolestudenter. Det råder brist på klarinettister i Blåsmusiksverige, men inte på den här nivån, inte i Landslaget. I årets version kunde kan räkna till inte mindre än 18 klarinettister!
Norrmannen Helge Haukås dirigerar sedan åtta år tillbaka Landslaget. Han har varit universitetslektor i dirigering vid Grieg-akademiet i Bergen, solokornettist och konstnärlig ledare i Förvarets Musikkorps Vestlandet, solotrumpetare i Bergens Filharmoniska orkester, och är idag en populär gästdirigent i olika professionella orkestrar och amatörorkestrar, när han inte spelar trumpet och sjunger i jazzgenren. Dirigerade på avslutningskonserterna gjorde även Wolfgang Durán, som spelar klarinett i orkestern och studerar dirigering på Musikhögskolan i Stockholm.
Årets konsertturné gick till Linköping, Åtvidaberg, Norrköping och avslutades i Eric Ericson-hallen i Stockholm lördagen den 9 augusti.
Konsertprogrammet innehöll flera originalverk för blåsorkester, ett par klassiska transkriptioner för blåsorkester, solostycken, och en marsch. Ett oväntat och rörande inslag var när orkestern ställde sig upp och fyrstämmigt framförde Hugo Alfvéns körsång Uti vår hage. Med stor skicklighet, känsla och utspel var Erik Dalhielm solist i Tango Club ur Four Pictures from New York av Roberto Molinelli. Skickligt var också Elina Wibergs och Daniel Krafts fagottspel i två satser ur Konsert för två fagotter av den wienklassiske tonsättaren Johann Baptist Vanhal. Stockholms saxofonkvartett, där tre av fyra musiker var f.d. Landslagsspelare, framförde en sats av Erlands von Kochs Saxophonia på högsta professionella nivå. Som extranummer fick vi lyssna till sång och trumpetspel av Helge Haukås i You make me feel so young av Josef Myrov och Mack Gordon och ett födelsedagspotpurri, sammanställt och arrangerat av bastrombonisten Emil Ellénius. Andra avdelningen inleddes med av ett par chorus av Count Basies The kid from Red Bank.
Orkestern spelade mycket fint under Helge Haukås ledning och överträffade sig själv många gånger. Perry Göranssons presentationer var mycket kunniga, välformulerade och kontaktskapande. Tyvärr gjorde överakustiken i Eric Ericsonhallen att klanger och melodislingor grumlade ihop sig, och blev svåra att identifiera, urskilja och njuta av. Det gällde inte minst i originalverken, som var mycket klang- och effektfyllda. Lokalen är mycket svår för blåsorkestermusik.
De 64 unga musiker som satt i orkestern är de som ska bära upp blåsmusiken, militärmusiken och marschmusiken framöver. Vare sig de blir skickliga amatörmusiker eller professionella, kommer de att inspirera det lokala blåsmusiklivet på sina hemorter och bidra till att bevara och utveckla den rika svenska blåsmusiktraditionen. Det känns tryggt och bra att veta!