Jul med Livgardets dragonmusikkår var titeln på den julkonsert som gavs i Garnisonskyrkan i Karlsborg torsdagen 5 december.
Dagen före Livregementets husarers högtidsdag genomförs traditionsenligt en julkonsert i Garnisonskyrkan. Konserten är öppen för allmänheten. Normalt spelar Marinens musikkår, men då den var dubbelbokad blev det nu LDK. Dirigent var Joakim Unander och presentatör Eugen Qvarnström.
Konserten inleddes med The Kingdom Triumphant av Eric Bell. Bell var född in i Frälsningsarmén i England. Där fick han sin musikskolning och blev som frälsningsofficer musikledare och lärare. Under 1940-talet lämnade han Frälsningsarmén till allmän förvåning och ägnade sig är profan brassmusik. Han återgick så småningom till Frälsningsarmén före 1963 då han komponerade The Kingdom Triumphant. I sin programförklaring skrev han att den skildrade den kristna tron på Jesu andra återkomst. Det ljöd mäktigt i kyrkan.
Därefter kom Julvisa av Jean Sibelius. Zacharias Topelius skrev 1887 dikten Julvisa (Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signade julefrid…). Tio år efter hans död blev den tonsatt av Sibelius.
Trojka ut sviten Löjtnant Kizje av Sergej Prokofjev kom därnäst. Ett beställningsverk för filmen med samma namn från 1934. Filmen gick tillbaka på historien om en påhittad officers karriär. Eugen Qvarnström berättade den bakomliggande historien. I korthet:
Tsar Paul I väcks en natt av ett skrik I palatset. En slarvig skrivare har av misstag skrivit fel namn i kommenderingslistan, ett namn som inte existerar. Staben kan inte erkänna misstaget, utan meddelar att den ansvarige (fabricerade) officeren fått spöstraff och sänts till Sibirien. Tsaren finner att det var för hårt och benådar honom. Det innebär att Kizje måste stå kvar i rullan och kommer så småningom bli general. Då meddelar tsaren att han vill träffa honom, men får veta att generalen dött. I denna version beordrar tsaren att han ska ges en statsbegravning, vilket sker.
Trojka skildrar en slädfärd i en traditionell rysk släde med ljud av bjällror.
Marche Militaire av Franz Schubert har blivit förknippad med en av våra jultraditioner på TV. För att hjälpa oss att visualisera denna, räknade Eugen Qvarnström upp figurerna i musikkårens följe. Här kom så marschen i ett arrangemang för denna ensembleform.
Koppången av Per-Erik Moraeus, melodistämman vackert spelad på flygelhorn. Vi fick veta att Koppången är en myrmark i trakten av Orsa.
O magnum mysterium, ursprungligen ett körverk av Morten Lauridsen. Kompositionen är inspirerad av gregoriansk sång.
Sedan fick vi förklaringen till att psalmböcker lagts fram i bänkarna. Nu skulle publiken sjunga Nu tändas tusen juleljus av Emmy Köhler (psalm 116). Publiken svarade på uppmaningen med den äran.
Det är en ros utsprungen av Michael Praethorius spelades utan sång.
Som avslutning kom TV:s julafton, ett arrangemang av Per-Olof Ukkonen. En fartfylld blandning av musiken från Kalle Ankas jul.
Livregementets husarers marsch av Carl Johan Hoffman spelades som extranummer. Ett populärt val, inte minst hos den stora skaran från regementets kamratförening i publiken.
Regementets högtidsdag till minne av slaget vid Lund 4 december 1676
Musikkårens tjänsteuppdrag var att spela vid högtidsdagen dagen efter. Där deltog regementes personal och dess kamratförening. Musikprogrammet är detsamma varje år. Standar- och fanvakten marscherar in till Svensk Ryttarsignalmarsch (Schwedischer Reitersignalmarsch) av den tyske kompositören Theodor Grawert. Marschen bygger på de sju ryttarsignaler som spelas från stadstornet i den lilla staden Delitzsch i Sachsen. Bakgrunden är att en svensk ryttarpatrull om en officer, en trumpetare och tre ryttare rastade i staden på hösten 1632. De var på väg från Stralsund med depescher till kungen. En kejserlig trupp infanteri med ett par kanoner nalkades staden och krävde att staden skulle uppges. När borgarna var i färd med att öppna stadsporten, skickade den svenske officeren sin trumpetare upp i tornet där denne blåste signaler med sådan frenesi att de kejserliga, som hört signalerna vid Breitenfeld, trodde att det fanns en större ryttartrupp i staden och de vände om. Stadsmusiker lärde sig signalerna, vilka alltså blåses (numer inspelat) varje lördag klockan 10. Svenskheten markeras i marschen genom att inledningen av Kungssången hörs. Då Marinens musikkår brukar spela vid högtidsdagen, fanns inte marschen skriven för mässingskår. Därför fick Jerker Johansson, med kort varsel, skriva ett arrangemang. Mycket lyckat.
Övriga marscher vid ceremonin var, förutom regementets marsch, Marcia Carolus Rex och till utmarsch Finska rytteriets marsch.