Vid olika tillfällen har uttrycket ”Grosser Zapfenstreich” nämnts i militära ceremonisammanhang. Vad gömmer sig bakom ordet?
Semantik
Zapfenstreich är tyska. Zapf betyder ”tapp”, som i en öl- eller vintunna. Streichen betyder stryka och därav substantivet Streich. Stryka som med en stråke – därav Streicher, stråkarna i en orkester. Streich betyder också ett bus, d.v.s. ett skämt riktat mot en annan person (förekommer ofta hos författaren Wilhelm Busch och hans busfrön Max und Moritz). Men därutöver betyder Streich slag, t.ex. slå tappen i en tunna. Liksom att slå på trumma. Ordet Zapfenstreich torde gå tillbaka till soldaternas lägerliv redan på medeltiden. År 1652 nämnde en preussisk arméorder ”Tampuren den Zapfen-Schlag”. Zapfenstreich översätter vi således helt riktigt med ”tapto”, som semantiskt hänger ihop med det engelska ordet tattoo. Tapto som funktion heter på engelska ”retreat”, och ordet tattoo betecknar i dag en musikfest av mer eller mindre militärt slag. I Preussen spelades för övrigt inte bara Zapfenstreich utan också t.ex. Werbestreich (för att värva aspiranter till soldatyrket), Feuerstreich vid eldsvåda och Totenstreich vid begravning.
Historia
Från 1799 till 1815 fördes i Europa i växlande konstellationer krig mot Frankrike. Sverige deltog 1805-1807 och 1813-14. Också Finska Kriget 1808-09 var ett resultat av ”Napoleonkrigen”. Under ”Höstfälttåget” 1813 var Sverige i allians mot Napoleon tillsammans med England, Preussen och Ryssland – och senare Österrike och efterhand flera tyska stater som tidigare kämpat för Napoleon och nu bytte sida. Tyskland var ännu inte ”Tyskland” utan ett stort antal större och mindre kungadömen, furstendömen och republiker. Den preussiske kungen Friedrich Wilhelm III besökte i augusti 1813 de allierade trupperna i den s.k. Nordarmén grupperad söder om Berlin, som var sammansatt av svenska, ryska, preussiska och engelska förband och stod under kronprins Karl Johans överbefäl. Friedrich Wilhelm var djupt imponerad av vad han såg och inte minst hörde. Han skrev den 10 augusti 1813 till sitt militärkabinett med följande kärnpunkt:
”Då vid alla arméer vilka nu är med oss förbundna, och därvid särskilt hos ryssarna, svenskarna och österrikarna, brukligt är, att om morgonen efter reveljens slut och om aftonen efter taptot en bön förrättas … så är det min vilja, att vi icke skola stå någon efter…
Detta är grunddokumentet till dagens Grosser Zapenstreich der Bundeswehr!
Utveckling
Alltsedan denna tid var det således brukligt, att taptot (vars signal i Tyskland för övrigt är lika den svenska: ”när aftonsolen sänker sig då går jag hem och lägger mig – godnatt – godnatt –godnatt”) i de tyska staterna avslutades med hel musikkår och en psalm. Den mycket energiske och ännu i våra dagar legendariske nydanaren av preussisk blås- och militärmusik Friedrich Wilhelm Wieprecht uppförde den 12 maj 1838 med 1200 musiker, ”eine grosse Festmusik” till ryske tsarens ära, som då besökte Berlin. Det format han skapade 1838 är ännu i dag grunden i Bundeswehrs Grosser Zapfenstreich. Det har skett modifieringar under de gångna åren, men den röda tråden har förblivit densamma.
Genomförande
Der Grosse Zapfenstreich der Bundeswehr är en militär ceremoni med deltagande trumkår (trumslagare och pipare), musikkår och trupp under gevär och som fackelbärare. Det är inte ett konsertstycke. Den kan därför genomföras endast som ceremoni enligt ZDv 10/8,Bonn 1966 (Zentrale Dienstvorschrift) och aldrig t.ex. som avslutning på en konsert. Som regel genomförs Zapfenstreich av militär personal. Därtill hör, att en särskild anledning skall finnas, t.ex. avsked av högre militär chef eller förbundskansler eller försvarsminister och att en motsvarande honnörsperson, till vilken anmälan sker av ceremonibefälhavaren, finns tillstädes. I dag är det dock tillåtet också för frivilliga Bürgerwehren och motsvarande att som traditionsbevarare, under samma former som anges i det försvarsmaktsgemensamma tjänstereglementet, genomföra ceremonin Grosser Zapfenstreich med trumkår, musikkår och trupp. Grosser Zapfenstreich genomförs i ett antal etapper:
Anmarsch, alltid till Yorck’scher Marsch av Ludwig van Beethoven inklusive inledning av trumkåren (”vivo signal”). Trumkår, musikkår, trupp och fackelbärare marscherar in och intar sina platser, gör på stället marsch och gör på kommando halt. Musikkårens muhammedsfana med ”fanvakt” intar sin plats under trumslag. Fackelbärarna till sina platser på kommando av ceremonichefen, vanligen en överstelöjtnant. Därefter går denne fram till ceremonimottagaren och anmäler ”Grosser Zapfenstreich angetreten – Stora taptot uppställt”.
Tillbaka på sin plats kommenderar ceremonichefen ”lystring ställ! Serenad!”
Vid genomförandet av ”Grosser Zapfenstreich” spelas också före själva kärnceremonin vanligen en ”serenad”. Det är därför nu regel, att efter inmarsch och uppställning en serenad om tre musikstycken framförs av musikkåren. Det är likaså regel, att ceremonimottagaren får välja dessa tre stycken. Ursprungligen valdes en marsch, gärna med anknytning till mottagaren, ett klassiskt stycke och som tredje nummer ytterligare en marsch. Under de senaste åren har f.d. politiker av skilda kulörer som avtackats, önskat sig moderna melodier och arrangerade pop-låtar – vilket ställt dirigenter och traditionsbevarare inför vissa utmaningar. Det är ju onekligen ett militärt ceremoniell och inte ett önskeprogram.
Efter serenaden följer så på kommando av ceremonichefen: ”Grosser Zapfenstreich!”.
Den inleds med ”Locken” som spelas av trumkåren och skall referera till de signaler på trumma som gavs i fältlägret.
Därefter följer med hela musikkåren ”Preussischer Zapfenstreichmarsch” som speglar fotfolkets traditioner. Tidigare har Beethoven angivits som kompositör, men detta är enligt senare forskning fel! Kompositionen, liksom kompositören om än okänd till namnet, är rysk. Faktum är, att man också officiellt under andra hälften av 1800-talet kallade Wieprechts ”die grosse Festmusik” för ”ryska taptot”.
Zapfenstreich fortsätter med ”Retraite”. Ordet är franskt och betyder återtåg eller reträtt. Kan också betyda åldrdomssits/ålderdomshem. I militära sammanhang är ordet föråldrat och betydde på sin tid tapto spelat på (fanfar-) trumpet inom de beridna trupperna och motsvarade fotfolkets signaler på trumma och signalhorn. Retraite spelas i tre avsnitt som skiljer sig från varandra genom ökande molltoner och det sista utgör en påminnelse om stupade.
Trumkåren spelar korumsignal och ceremonibefälhavaren kommenderar ”Helm ab – zum Gebet” – hjälm av- korum”. Musikkåren spelar en koral av den ryske kompositören Dimitri Stephanovitj Bortnjanskij (1751-1825), körledare vid kejserliga ryska hovkapellet och också internationellt icke helt okänd för sina operor och kyrklig körmusik (inkl. koralen ”Israels herde”, känd i Sverige). Den tyske poeten Gerhard Tersteegen (1697-1769) hade 1757 skrivit den text som senare används till koralen: ”Ich bete an die Macht der Liebe”. Tersteegen är som psalmförfattare representerad i Svenska Psalmboken 1986 med två psalmtexter, nr. 79 och nr. 615. Ceremonibefälhavaren kommenderar: ”Hjälm på”, och trumkåren slår av korum.
Trumpeter och pukor spelar ”Ruf nach dem Gebet – slag efter bön (sempre trèmulo)”. Ceremonibefälhavaren kommenderar: ”Achtung – präsentiert – giv akt – skyldra gevär!”. Musikkåren spelar tyska nationalhymnen,” das Deutschlandlied”, musik Joseph Haydn (1732- 1809), använd också i ”Kaiserquartett, op. 76, nr. 3”. Text av August Heinrich Hoffmann von Fallersleben (1798-1874). I dag sjungs bara den tredje versen, som börjar: ”Einigkeit, und Recht und Freiheit…”. Haydns melodi är den gamla österrikiska kejsarhymnen ”Gott erhalte Franz, den Kaiser” tillägnad Franz II, Kejsare av Romerska Riket Tyska Nationen – en titel som Napoleon avskaffade 1806. Och kejsaren i Wien förblev ”bara” kejsare av Österrike. Melodi och text hade stor popularitet men fick officiellt erkännande som nationalhymn först 1922. Under tiden 1933-1945 sjöngs enbart den första versen: ”Deutschland, Deutschland über alles…“ och från 1952 enbart den tredje versen.
Ceremonibefälhavaren kommenderar „Hand ab – hälsning upphör“ och avanmäler Grosser Zapfenstreich till ceremonimottagaren. Fackelbärarna intar sina platser för avmarsch och utmarsch av trumkår,musikkår och trupp med fackelbärare sker till ”Zapfenstreichmarsch.
Sammanfattning av de olika stegen före och i Grosser Zapfenstreich:
Anmarsch och uppställning på paradplatsen
Anmälan
Serenad
Grosser Zapfenstreich
Locken
Zapfenstreichmarsch (fottruppernas tapto)
Retraite (trumkåren och fanfartrumpetare: tre av beridna truppernas tapto signaler)
Korumslag av trumkåren, kommando Hjälm av!
Gebet; med hel musikkår, koral ”Ich bete an die Macht der Liebe”
Hjälm på!
Avslag och signal korum upphör
Giv akt! Nationalhymnen (Deutschlandlied)
Avanmälan och avmarsch till Zapfenstreichmarsch
Anmärkningar
Truppen bär paraduniform, d.v.s. daglig dräkt med vit utrustning, hjälm av nyare modell och stövlar med byxbenen utanpå.
I Berlin är truppen från Wachbataillon des Bundesministeriums der Verteidigung med en pluton i arméuniform, en i flygvapnets uniform och en i flottans. Musikkåren kommer då från Stabsmusikkorps der Bundeswehr i arméuniform. Den i musikkåren ingående ”trumkåren” med trumma och flöjt (Musikzug) för en muhammedsfana, ”Schellenbaum”, som s.a.s. är militärmusikens ”förbandsfana”.
I Bayern är allt en smula annorlunda. Med hänsyn till traditionen i Bayerska armén fram till 1919 må i Bayern Bayerische Zapfenstreichmarsch och Bayerisches Militärgebet ersätta motsvarande ”preussiska” musikstycken. Dock spelas Deutschlandlied som nationalhymn och inte den Bayerska ”Gott mit Dir Du land der Bayern”…
Grosser Zapfenstreich finns också i andra försvarsmakter, t.ex. i Österrikiska Bundesheer – med andra melodier, t.ex. självfallet ”O Du mein Österreich”, men i stort sett liknande ceremoni.
I f.d. Tyska Demokratiska Republiken (DDR) framförde den Nationella Folksarmén en egen nyskapad version.
Per-Eric Jansson
Källor: ZDv 10/8, Bonn 1966
Grosser Zapfenstreich von Wilhelm Wieprecht, Beiheft deutsche Militärmusik av Dr. phil. Bernhard Höfele
Svenskt musiklexikon Sohlman, 1952
J. Toeche-Mittler, Armeemärche, 1980 K-R Woche, Vom Wecken bis zum Zapfenstreich, 1998
Foton: Musikdienst der Bundeswehr, Bundeswehr Dorow och Wilke; Bürgerwehr Ehingen