Den 23 september visade Sveriges television en inspelning av The Royal Edinburgh Military Tattoo 2022, där musikkårer, dansare, sångare och andra artister från flera länder visade upp sina högklassiga färdigheter. Den som i efterhand vill se programmet kan göra det på svtplay.se.
Taptosignalen var ursprungligen en militär kvällssignal som blåstes på signalhorn eller slogs på trumma och var en uppmaning till ölutskänkaren att slå tappen i tunnan och till soldaterna att bege sig till förläggningen och sova. Taptosignalen var i sin enkla form en daglig rutin som har fortsatt användas in i moderns tid. Taptot kom så småningom att dessutom att ingå som avslutning i olika militära ceremonier i utökad form för hel musikkår och fick större innehåll och omfattning, och det var inte bara soldater som hörde och såg det stora taptot utan även många civila.
I våra dagar har den ursprungligen militära kvällssignalen kommit att utvecklas till en egen festlig och påkostad helaftonsföreställning som lockar många åskådare. Det rent militära blandas med många civila inslag, och det stora taptot som ursprungligen var en patriotisk och sammanhållande ceremoni för den egna krigsmakten har fyllts på med gästande musikkårer från andra länder. Betoningen är inte längre krigisk utan ligger numera snarast på festlighet och internationell gemenskap.
I Edinburghtaptot 2022 framträdde 850 artister. Det var utöver hundratalet skotska säckpipeblåsare och 48 höglandsdansare bl.a. US Army Field Band, Banda Monumental de México, US Army Drill Team, schweiziska Top Secret Drum Corps, New Zealand Army Band, orkestern Electro Pipes, ett flertal sångare och en ungdomskör. Alla gjorde imponerande prestationer. Några som inte syntes i bild men som också gjorde imponerande prestationer var alla de som bakom arenan skötte det praktiska arbetet med att hantera den stora mängden uppträdande, så att entréer och utmarscher under föreställningen klaffade, alla andra praktikaliteter onämnda.
Flera av musikkårerna var professionella militärkårer, medan andra utgjordes av civila fritidsmusiker, alla på hög nivå. De visade prov på sin musikaliska mångsidighet och inte bara spelade utan även mer eller mindre dansade sina figurativa program. Hur mycket förberedelsearbete som ligger bakom det som visades upp kan man bara ana.
Musiken var till en del traditionell militärmusik, kanske särskilt den skotska säckpipemusiken, men militärmarscher som spelades från början till slut, eventuellt under figurativ marsch, förekom nästan inte alls. I stället var det nutidens populärmusikstil som dominerade. Både rockmusik och rap förekom. Representanterna för de olika länderna profilerade sig genom att visa upp exempel ur sina folks traditioner. Publiken fick uppleva jazz från USA, aztekisk krigsdans från Mexiko och maorisk sång och dans från Nya Zeeland. Den amerikanska drillkåren visade upp en imponerande precision i exercisen med bajonettförsedda automatgevär, och den schweiziska trumkåren, som inte är det minsta hemlig, genomförde figurationer och en avancerad stockexercis. Flera av stavförarna gav prov på konstfärdig hantering av staven. Den stora variationen i de framförda numren gjorde föreställningen spektakulär.
Taptokvällen avslutades med att alla uppträdande tillsammans framförde Walking on the waves. En ensam säckpipeblåsare högt ovanför arenan spelade det avslutande stycket, och ett fyrverkeri lyste upp kvällsmörkret.
Bild: Melissa Highton, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons