En trevlig fördel med att vara engagerad i Eksjö International Tattoo är möjligheten att åka runt i världen och inom ramen för IATO (International Association of Tattoo Organisers) få uppleva andra tattooer. I år anordnades mötet i anslutning till Hamina Tattoo i Finland.
Hamina Tattoo är på många sätt likt systerevenemanget i Eksjö. Hamina, på svenska Fredikshamn, är likt en Eksjö en liten stad men med en fantastiskt fin historisk stadskärna. Tattoot i Hamina drivs också av en förening med stöd från kommunen och finska Försvarsmakten. Arenan är i samma storlek som i Eksjö och utomhus, men med en gigantisk tältduk vilket minskar beroendet av bra väder. Å andra sidan består underlaget av grus vilket minskar den ljudliga upplevelsen av den exercis som de två deltagande drilltropparna bjöd på. Det genomförs sju föreställningar, i Eksjö fyra, och en nästan oöverskådlig mängd kringarrangemang som konserter, stadsmarscher, discon, jazzklubbar och öltält.
Tattoo-föreställningen var under vårt besök, premiären, 2 ½ timme lång utan paus, men kortades enligt uppgift ned med en kvart till efterföljande föreställningar. Programmet inleddes med en av Finlands fem professionella militärmusikkårer, Lapplands militärmusikkår, tillsammans med en av tattoots solister – Ida Elina på sång och karelsk cittra (kantele). Musiken bestod bl.a. av originalmusik tillägnad Lappland, EU-hymnen och Sibelius jägarmarsch.
Därefter intogs arean av en fransk musikkår, Musique de L’infanteri, vilken är den enda musikkåren inom franska armén med enbart mässingsinstrument. Repertoaren var ganska ”enkel” med ett medley av pop- och discolåtar där huvudnumret var punklåten Kids aren’t all right av det amerikanska bandet The Offspring. Det hördes att musikkåren hade mycket skickliga musiker varför det kunde vara önskvärt med åtminstone delvis annan musik så att kårens professionalitet kommit mer till sin rätt.
Efter fransoserna kom den belgiska arméns musikkår, Koninklijke Muziekkapel van de Gidsen. Det var en stor musikkår med ett tiotal jägarhorn i fronten. Repertoaren var direkt motsatt till det som framfördes av deras systerorkester, den belgiska marinens musikkår, i Eksjö. Då de sistnämnda spelade jazz, funk och pop så framförde armémusikåren uteslutande traditionella belgiska marscher och originalmusik för blåsorkester. Den musikaliska nivån var mycket hög och en fröjd för örat.
Lika välspelande var Finlands största professionella militärmusikkår, Finska gardets musikkår, som även de spelade marscher och originalmusik. De lämnade arenan under jubel till Muistoja Pohjolasta (Minnenas Norden) – en marsch som också är populär här i Sverige.
Därefter följde tattoots kanske mest ”exotiska” inslag, nämligen vår egen Livgardets dragonmusikkår som givetvis uppträdde till häst. De framförde bland annat Fehrbelliner Reitermarsch, Abba-medley och Finska rytteriets marsch. Noterbart är att jag satt snett bakom musikinspektören från tyska Bundeswehr och han såg mycket imponerad ut av sättet musikkåren framförde marscherna, vilket han också bekräftade i vårt samtal efteråt.
Hans Majestet Kongens Garde 3.kompani, det vill säga norska gardets musikkår med drilltropp, är alltid en av höjdpunkterna när de är med på tattoon och Hamina var inget undantag. Det vore orättvist att jämföra en värnpliktig musikkår med yrkeskårerna avseende musikalisk kvalitet, men det tar de igen genom att bjuda på exercis och precision i rörelserna som ingen av de andra deltagande kårerna ens var i närheten av. Det är imponerande hur de kan få ihop ett så avancerat drillprogram på ett par månader med nittonåringar. Deras program var uppenbart förkortat då musik som annonserats ut i programbladet, bland annat Svea Livgardes defileringsmarsch, inte framfördes. Däremot fick vi höra såväl Gardemarsj som Gammel Jegermarsj.
Efter norrmännen intogs arenan av The United States Army Field Band, vilket är en militärmusikkår av yttersta världsklass. De bjöd på ett riktigt shownummer med duktiga sångare och instrumentalister. Bland annat framfördes 76 Trombones, Proud Mary och Rolling Thunder där de visade att det visst går att spela sanslöst fort på trombon.
Före finalen framträdde Finska Försvarsmaktens Värnpliktsmusikkår med tillhörande drilltropp. Deras program bestod till stor del av ett samarbete med trummisen Kai Hahto, från det finska hårdrocksbandet Nightwish, som satt på ett podium i mitten av arenan med sitt stora trumset. Tillsammans framförde de en trumsalut och musik från Nightwish. Programmet avslutades med den finska marschen Marsalkan hopeatorvet (Marskalkens silverhorn). Personligen anser jag att den finska värnpliktskåren borde uppträtt före den norska. Den finska kåren spelade fint, men varken precision eller svårighetsgrad på exercis och drill var på norrmännens nivå. Dessutom såg den finska drilltroppens vapen ut som silvriga leksaker (även om det troligtvis var riktiga automatkarbiner). Som en parentes bör det nämnas att alla de finska kårerna har värnpliktiga musiker, men i yrkeskårerna utgör de en kompsektion med bas, gitarr, dragspel, trummor, piano etc.
Finalen var förhållandevis lång med åtminstone åtta programpunkter med soloinsatser av bland annat Ida Elina, Polina Muzychenko-Kozlovska och den svenske fältartisten Johannes Kotschy vilken bjöd på ett fantastiskt framförande av Anthem.(Se det fantastiska framförandet på Facebook) I övrigt spelades som ett marschpotpurri med marscher från alla de deltagande nationerna, den ukrainska sången Oi u luzi chervona kalyna, Amazing Grace och Bojarernas intågsmarsch. Den finske musikinspektören Timo Kotilainen som dirigerade finalen fick dock kämpa hårt för att hålla ihop musiken. Ljudbilden var emellanåt minst sagt rörig såväl avseende samtidighet som mixningen mellan akustiskt ljud och det som kom i högtalarna och jag blev bokstavligen yr i huvudet. Jag hoppas att de arbetade med det till senare föreställningar.
Sammanfattningsvis var det ett varierat program med många trevliga inslag och genomgående hög kvalitet på deltagande musikkårer. Som nämndes inledningsvis så bjuds det på massor av kringarrangemang så vid ett framtida besök så rekommenderas åtminstone ett par dagar på plats. Tack Hamina för ett mycket bra tattoo!
Robin Wahl
Musikaliskt ansvarig, Eksjö International Tattoo
Bilder från Hamina Tatttoos hemsida https://www.haminafestivaltown.fi/en/events/hamina-tattoo-en/performers/ ursprungligen från respektive musikkår.