Söndagen den 24 november gav Chefen för armén, generalmajor Jonny Lindfors, på konsert med Arméns musikkår i Berwaldhallen i Stockholm. Arméchefens årliga konsert uppmärksammade i år Sveriges nyvunna medlemskap i NATO och hade rubriken For the soldier. Arméns musikkår (AMK) dirigerades av Emil Eliasson. Solist och konferencier före paus var Pontus Estling, klarinettist i AMK, riksspelman, multiinstrumentalist och kompositör. Vid sin sida hade han som fiolsolist hade han sin fru, Sheshti Estling, världsmusiker, och även hon riksspelman. Sångsolist och konferencier efter paus var fältartisten Daniel Sorange.
Konserten inleddes mycket stämningsfullt med signaler på kohorn och trumpeter från läktaren, och med strålkastare på signalgivarna i en övrigt mörklagd konsertsal. Chefen för armén hälsade välkommen och presenterade ett antal soldater som ingår i olika krigsförband. Sedan började den egentliga konserten, som före paus gick i folkmusikens tecken. Det som spelades upp var något av det allra finaste jag upplevt tillsammans med Arméns musikkår. Det var ett möte mellan två mästare i folkmusik och en mästerlig musikkår och en show och en härligt festfylld stämning! Sheshti och Pontus Estling och alla musikkårens klarinettister var solister, och Pontus guidade oss genom programmet med kommentarer och berättelser. Han berättade bl.a. om säckpipans och klarinettens roll i svensk folkmusik och gav smakprov. Både Pontus och Sheshti Estling spelade med stort uttryck stor inlevelse, som kändes i hela Berwaldhallen. AMK ackompanjerade solisterna på allra bästa, skickliga sätt, i fantastiskt välgjorda och läckra arrangemang, de flesta i uppdaterad stil som förenade traditionell folkmusik med dagens tonspråk och rytmer. Förutom makarna Estlings solospel, vill jag nämna Pontus Estlings trevliga Spelmansmarsch som verkligen ger känslan av både spelmanslåt och marschmusik. Riktig show blev det på scenen när musikkårens alla nio klarinettister var solister i Polska i tre vändningar. Utöver det här bjöds det på några oväntade och trevliga regimässiga effekter under den här folkmusikdelen.
Efter paus bjöds på en populärmusikavdelning och en ”ceremonidel” med NATO-hymnen, Finska rytteriets marsch/Norrbottens regementes marsch, Svenska arméns stora tapto och Segnale Solenne. Under den här sista delen av konserten leddes av AMK:s regementstrumslagare David Lindberg. Från populärmusikdelen tyckte jag att Bruce Springsteen-låten We take care of our own, stack ut lite extra. Hela programmet finns på en av bilderna.
Sammanfattningsvis var det en alltigenom mycket fin och trevlig konsert, där första delen, den med folkmusiken, var något alldeles extra i musikantskap, inlevelse, lysande blåsorkesterspel och korsbefruktning mellan genrerna. Trevligt också att AMK har gästdirigenter på sina offentliga konserter. Den här gången var det Emil Eliasson, väletablerad symfoniorkester- och operadirigent, som fick musikkåren att trivas och bjuda på mästerligt spel.