Efter mer än ett sekel har inspelningar från åren 1913 till 1919 kommit ut på skiva. Det är ALWA Musik i Halmstad som restaurerat inspelningar av dåtidens populära musik spelad på klarinett av musikfanjunkaren Carl Lundgren med en ackompanjerande blåsarensemble i bakgrunden.
Vid den tiden fanns det ännu inga elektronrörsförstärkare, så inspelningarna gjordes helt akustiskt. Musikerna spelade framför en tratt, och ljudet drev direkt ett graververk, där en nål ristade ett spår i en rulle eller skiva av vax eller lack. Den primitiva tekniken hade naturligtvis stora begränsningar. Bara ljudstarka instrument och röster kunde spelas in, återgivningen av bas och diskant var dålig, och i de färdiga inspelningarna fanns mycket brus och knaster, men i en musikfattig värld var även dessa bristfälliga inspelningar uppskattade. Det är ett imponerande tekniskt restaureringsarbete som utförts. Brus och knaster är så gott som helt eliminerat, men naturligtvis har det inte gått att återskapa tonfrekvenser som den gamla inspelningstekniken inte kunde återge.
Att Carl Lundgren var en skicklig klarinettist är det ingen tvekan om. Speltekniska svårigheter kan man inte märka något av, och det är imponerande att han hann andas i de långa solostyckena, som nästan helt saknar pauser. Tonen i Carl Lundgrens spel är en smula gäll, men det beror gissningsvis på den dåtida inspelningsteknikens ofullkomlighet. Den klarinett han spelade var antagligen den han håller i på omslagsbilden. Det är en klarinett med fransk mekanik som ser ut som och antagligen lät som nutida klarinetter.
Skivan innehåller 19 låtar. Det är polkor, polketter, polskor och valser som var populära i början av 1900- talet. De flesta styckena har en längd på ungefär tre minuter, vilket var vad som rymdes på dåtidens inspelningsmedier. För dagens lyssnare känns det valda tempot i sådana inspelningar i en del fall högt, men tempovalet kan ha varit en nödvändighet för att få plats med hela stycket på rullen eller skivan.
Carl Lundgren var en av tre bröder från Västergötland som alla tre blev militärmusiker. Den mest kände av dem torde vara hans yngre bror Albert Löfgren. Alla hette ursprungligen Gren men tilldelades olika efternamn för att det skulle bli enklare att hålla isär dem vid regementet. Carl kom med tiden att spela i musikkåren vid Göta livgarde i Stockholm.
Den nya skivan är utgiven av ALWA Musik i Halmstad.
