En fantastiskt fin fredag i Stockholmsområdet med strålande solsken och krispigt väder. Vad kan man då hitta på vid lunchtid för att dra nytta av detta? Jo, man går på konsert med Arméns musikkår på Kungliga Musikhögskolan, där de dirigeras av fem unga dirigentelever.
Det visade sig vara fler än jag som tog tillfället i akt, då Kungasalen var näst intill fullsatt. I vimlet kunde man bland andra även se förre musikinspektören och konsertmästaren i dragonmusikkåren bänka sig för en drygt timslång konsert med genuint blåsmusikprogram. På programmet stod förutom en handfull marscher även en lång rad pärlor för blåsorkester:
- Bodens ingenjörkårs marsch – Viktor Widqvist
- Uvertyr für Harmonie – Felix Mendelssohn
- Viljan – Jonathan Jennesjö
- Wind Layers – Rolf Martinsson
- Serenad opus 7 – Richard Strauss
- På post för Sverige – Sam Rydberg
- Trauermusik – Richard Wagner
- Fallskärmsjägarmarsch – Sven Samuelsson
- Svit nr 2, På svenska motiv – Albert Löfgren
- Vaktombytet – Victor Holtz
Det gick inte att ta miste på vilket fint jobb de fem dirigenterna lagt ner på att få till en välklingande orkester, vilka följde minsta vink från dirigentpulten, och det var vissa stycken som gjorde lite extra intryck på en gammal stöt som jag.
Marschen Viljan, som uruppfördes idag, var skriven av en av dirigenterna, Jonathan Jennesjö. En frejdig marsch med många intressanta teman. Det jag särskilt lade märke till var den kreativa bastrumstämman som tillsammans med beckarna fick briljera på flera ställen. En marsch vi säkert kommer att få höra fler gånger.
Stycket Wind Layers, skrivet som beställningsverk till AMK för tjugo år sedan, gav prov på fina insatser som vandrade mellan stämmorna. Särskilt häftigt var att få höra starten på en av satserna med ett lååångt ensamt tremolo i piccolaflöjten, så svagt att man såsom flöjtspelare nästan blev nervös i publiken. Snyggt spelat!
Dagen till ära fick vi även uppleva gamla härliga instrument såsom svenska kornetter i både B och Ess samt ventlilbasun. Presentatör för programmet var den förre musikdirektören för AMK, Mats Janhagen, som numera är lärare på KMH för dirigenteleverna. Ett kärt återseende för oss trogna militärmusiklyssnare.
Det bådar gott inför framtiden med så många goda insatser, men ska man vara lite fundersam så kan man undra varför det inte fanns några kvinnliga elever på pulten idag.
Vilka var då dirigenterna? Jo, de fem killarna var:
- Antonio Hallongren
- Teo Hillberg
- Jonathan Jennesjö
- Martin Theorell
- Erik Westin
Jag säger som en av de tidigare omnämnda besökarna: ”Med dessa på pulten kan man känna sig lugn och slappna av inför framtiden.” Säkert kommer vi att få se några av dem i framtida produktioner på de stora scenerna. Och då ska ni komma ihåg att jag såg dem redan idag!