var namnet på den turné som Livgardes Dragonmusikår genomfört i Musikaliska Kvarteret i Stockholm 17/9 och i Västerås konserthus 18/9. MMS utsände följde den i Stockholm.
Konserten inleddes med en Jubileumsfanfar till Beridna Högvaktens 40-årsjubileum, komponerad av musikkårens dirigent Joakim Unander. Med full orkester inleddes med Hugo Alfvéns Festspel (arr. Fredrik Gustafsson).
Vid sin tid som musikdirektör vid Livregementes dragoner komponerade Frans Sjöberg Dragonmarsch, men då han också var musikdirektör vid Andra Livgardet hade den även titeln Till Andra lifgardet (arr: Joakim Unander).
Livhusarerna i Karlsborg har gemensamma traditioner med Livdragonerna. Det markerades med Livregementes husarers marsch av Carl Johan Hoffman.
I ett arrangemang av Joakim Unander (efter G Klang) spelades sedan ouvertyren till Daniel Aubers opera Fra Diavolo. I denna förekommer den trumpetsignal som kom att ingå i Livregementes dragoners marsch Dragonerna komma och som också blev dess igenkänningssignal. Operan komponerades 1830 och hade premiär i Stockholm tre år senare och kom att spelas där 254 gånger fram till 1910. Marschens kompositör, tillika musikdirektör vid regementet, Aron Ericson var pukslagare i Kungl. Hovkapellet och måste ha hört signalen åtskilliga gånger.
I Don’t doubt him now av den kanadensiske frälsningsofficeren Leonard Ballantine gjorde kvällens solist Kent Jonsson sitt första framträdande med ett mycket vackert kornettspel. Kent är trumpetare i kåren med ett CV som är för långt att återges här.
Joan Tower, ”one of the most successful woman composers of all time” som hon kallats, har komponerat Fanfare to the Uncommon Woman som framfördes av en mindre del av musikkåren.
Kent Jonsson gjorde sitt andra framträdande med Virtuosity av Kenny Baker, nu på trumpet. Och virtuost var det. Liksom vid det tidigare stycket fick han konsertens längsta (välförtjänta) applåder med bravorop.
Schwedisher Reitersignalmarsch av Theodor Grawert bygger på ett antal ryttarsignaler, som en svensk trumpetare skulle ha blåst 1632. Historien är att en svensk ryttarpatrull bestående av en officer, en trumpetare och tre ryttare, på väg från norra Tyskland med depescher till kungens i Bayern, rastade i staden Delitzsch i Sachsen. Kejserligt infanteri med ett par kanoner närmade sig staden. Den svenske officeren beordrade då trumpetaren upp i ett av stadens torn att blåsa kavallerisignaler. Detta gjorde han så kraftfullt att den annalkande fienden trodde att en större svensk truppstyrka fanns i staden och därför vände. Stadstrumpetarna lärde sig signalerna och därefter spelades de kl 10 varje lördag från tornet. Denna marsch spelas alltid vid Livhusarernas firande av Lundadagen, 4 december. Då Dragonmusikkåren spelade där förra året, gjordes detta arrangemang av Jerker Johansson.
Inför Beridna Högvaktens och musikkårens framträdande i Gävle och Falun i slutet av augusti hade Joakim Unander gjort ett arrangemang på en gammal psalm som gruvarbetarna vid Falu koppargruva sjöng på väg ner i sin farliga arbetsplats, Bergskoral.
Nästa stycke var En Hälsingesägen av Curt Larsson (arr: Andreas Wetterlund) som är en musikalisk skildring av Hårgasägnen, där djävulen, utklädd till spelman, fick ungdomarna i Hårga att dansa sig till döds. Melodin utmynnar i Hårgalåten.
Konserten avslutades med en komposition av Joakim Unander, en kavalleripendang till Vid dagens slut. Här med kavalleriets tapto spelad på trumpet. Själva melodin innehåller Härlig är jorden. Ett stämningsfullt slut.
Presentatören, regementstrumslagaren, Eugen Qvarnström höll som vanligt publiken på gott humör och fick ibland applåder innan takpinnen höjdes. Militärmusik när den är som bäst. Ett varierat program som visade musikkårens bredd och skicklighet. Hur mycket beröm ska musikkåren tåla? Efter denna konsert: mera.