Eksjö International Tattoo 2022: Tattooföreställningarna

Inledningsvis vill jag ge ett stort fång av verbala rosor och massor med beröm för planeringen och genomförandet av Eksjö Internationella Tattoo (EIT) som helhet och tattooföreställningarna i synnerhet. Det är fantastiskt hur tattooledningen lyckats i arbetet att skapa ett välbesökt evenemang med hög kvalitet. Till framgången bidrar en stor uppbackning från Eksjö kommun, från Göta Ingenjörregemente och Swedec, genom många företag som sponsorer och med de många ideella insatser som funktionärer, både militära och civila, gör.

Tyvärr kunde ingen av våra tre svenska, professionella militärmusikkårer medverka vid
tattooet, men Chefen FöMus deltog en av tattoodagarna. Programmet var lika vid de fyra tattooföreställningarna 28-30 juli. Här följer några kommentarer i programordning till de olika musikkårernas framträdanden. För fler detaljer, se även programbladet och webbsidan

Hemvärnets musikkårer Eksjö & Östergötland

Tattooet började med att de två hemvärnsmusikkårerna marscherade in på kolonn på arenan från två motsatta håll, möttes och formerade sig på två långa led linje. Från den grupperingen spelades den särskilt komponerade Eksjöfanfaren av Andreas Holmlund och Göta Ingenjörregementes marsch av C.A. Lundvall. Därefter gjorde musikkårerna ett figurativt program till Hemvärnets marsch av Helge Damberg som man också marscherade ut till.

Latvian Armed Forces Army Band

Den lettländska musikkåren är professionell och består av ca 30 musiker, och den leddes vid det här framträdandet av dirigent och stavförare. I instrumentariet ingår vid marschmusik tre sousafoner. En av tubaisterna inledde med att spela en folkvisa solo gående runt på arenan. Melodin övergick i olika ljudeffekter på munstycket, typ beatboxing. Mycket effektfullt! Därefter utförde musikkåren två dansnummer i den högre skolan bl.a. till ABBA-musik. Dansen var både skickligt och vackert utförd, och med humoristiska effekter. Tillsammans med tjeckerna gav den här musikkåren det starkaste intrycket under föreställningen genom att de så snabbt kunde skifta uttryckssätt från strikt militärt uppträdande till smakfulla, eleganta dansuttryck.

Drillteam from Czech Republic National Honour Guard
Gruppen som bestod av 2 + 8 män och kvinnor genomförde ett vapenexercisprogram med hög precision och stor samtidighet till inspelad musik av dramatisk karaktär som förde tankarna till en krigs-, rymd- eller actionfilm. (Tilläggas kan att under sista föreställningen genomfördes ett frieri inom denna grupp – till allas stora glädje blev svaret JA! (fast på tjeckiska) (Red anm)

Heeresmusikkorps Ulm
Den här musikkåren är en av sex professionella tyska armémusikkårer och har en stor besättning på 2 + 40 + 5 musiker. Den första siffran står för dirigent och förare av Muhammedsfanan, den sista för en icke-marscherande kompgrupp. Under framträdandet använde man sig inte av stavförare. Dirigenten visade vissa tätavbrytningar med sin pinne, för övrigt fungerade alla rörelser bra utan tecken. Efter inmarsch till marschen Der Königgrätzer av J.G. Piefke utförde musikkåren ett figurativt program till ett Udo Jürgens Medley, Gabriellas sång av Py Bäckman och Stefan Nilsson och Sternenhimmel av Hubert Kah. Sedan gjorde tattooets sångsolist, Matilda Ambré entré och sjöng Euphoria av Thomas G:son och Peter Boström och Evert Taubes Så länge skutan kan gå till tyskarnas ackompanjemang. Det gjorde hon med bravur. Dessutom var ljudkvalitén mycket bra. Matilda, som är från Jönköping, har medverkat i drygt hundratalet föreställningar av Kristina från Duvemåla, varav i ett 30-tal som Kristina. Därefter marscherade musikkåren ut till tonerna av Regimentsgruss av Heinrich Steinbeck. Heeresmusikkorps Ulm var en mycket välspelande musikkår, men striktare än letterna och tjeckerna i sitt uppträdande. Detta är ju en av poängerna med ett tattoo, att man kan få höra och se likheter, skillnader, variationer och kulturella särdrag mellan musikkårerna.

Fanfarekorps Nationale Reserve
Fanfarmusikkår innebär ett brassband förstärkt med saxofoner och flygelhorn, vilket är en tradition inom Beneluxländerna. Den här nederländska musikkåren på drygt 40 musiker är en frivillig militär musikkår. Musikerna är semi-professionella och spelar på mycket hög musikalisk nivå. Orkesterklangen är homogen och mäktig, som ett brassband med ”extra allt”. Tre sousafoner bidrog till klangens kraftfullhet. Musikkåren utförde ett något annorlunda figurativt program med flera långsamma, eleganta, dansliknande rörelsemönster. En trumsalut ingick i holländarnas program, och man använde sig även av sittande slagverkare vid trumset och pukor.

The Southern Highlanders Pipes & Drums
Med tre tamburmajorer och 36 säckpipsblåsare och trumslagare utgjorde den engelska musikkåren det mest exotiska och spektakulära inslaget under föreställningen. Många korta melodier ingick i det figurativa programmet som gjordes mycket skickligt och rutinerat. Musikaliskt ger kanske inte säckpipsblåsare den största upplevelsen, men det som tillförde musiken en extra dimension var 14 unga, kvinnliga dansare. Jag vet inte vad danserna heter som de utförde (kanske reel?) men samtidigt som det fanns kraft i dansstegen, var de mjuka, balettliknande och eleganta. Dansarna bar vit skjorta, färgglada västar, rutiga kjolar och långstrumpor samt balettskor. En mycket vacker klädsel. Engelsmännens utmarsch skedde (förstås) till Scotland the Brave och Auld Lang Syne.

The Olomouc Military Band
Den tjeckiska, professionella musikkåren marscherade in och ut från arenan med Škoda lásky – vad annars? Därefter följde Can Can av Jaques Offenbach och Zorba av Mikis Theodorakis. Till de här styckena dansade musikerna stilenligt. De gick mycket snabbt från sträng musikexercis till att släppa loss fullständigt, de bjöd på sig själva och skämtade med sig själva på ett alldeles förtjusande sätt! Att se den snabba, totala förändringen från sluten formering till närmast kaos för att sedan snabbt samla ihop sig igen till strikt marschgruppering var en ovanlig och fantastisk upplevelse. Jag har aldrig sett något liknande förut! Efter de fantastiska dansnumren medverkade drillgruppen igen och kastade bajonettförsedda gevär mellan sig till blåsorkesterackompanjemang. Musikkåren, som bestod av 36 musikerna leddes av dirigent och stavförare som drev och skojade friskt med varandra under framträdandet.

Final med alla medverkande
Tjeckerna stannade kvar inne på arenan och tog upp Kaiser Friedrich-Marsch av Carl Friedemann. Övriga musikkårer marscherade in till den och föll in i marschen med spel vartefter de kommit på plats. Därefter följde Highland Cathedral med säckpipebandet som solister till ackompanjemang av harmonikårerna. En fin musikupplevelse! Så gjorde Matilda Ambré entré igen och sjöng mycket uttrycksfullt och stämningsfyllt Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla av Benny Andersson och Björn Ulvaeus till kompet av alla musikkårerna utom säckpiporna. Nästa stycke var folkmelodin Bred dina vida vingar – Vid dagens slut med taptosignalen integrerad och spelad från kyrktornet i arenans förgrund. Finalen fortsatte med Nationalsången, Taptosignalen medan flaggorna halades och musikkårernas utmarsch till Sven Samuelssons Fallskärmsjägarmarsch. Kvar på arenan till sist stod The Southern Higlanders Pipes & Drums som av förklarliga skäl inte kunde spela Fallskärmsjägarmarschen. Det blev dock en fin effekt när de ensamma till sist marscherade ut spelandes Scotland the Brave och Auld Lang Syne återigen. I finalen dirigerades musiken av Robin Wahl, tattooets musikaliske ledare.

Konferencier var Sofie Carme, Eksjöflicka och till vardags programledare på P4 Jönköping. Hennes presentationer var alldeles lagom långa och trevliga.