Ystads Allehanda har tidigare rapporterat att Håkan Mattsson avlidit efter en kort tids sjukdom. Han blev 65 år.
Håkan Mattsson var bland annat ordförande för Ystad International Military Tattoo. Vi var många som under hans ledarskap fick förmånen att arbeta och lära känna Håkan som en ytterst duglig och handlingskraftig person. Håkan Mattsson var speciell, tvekade aldrig att ta beslut även om de var obekväma. Han var alltid påläst, hade ett enormt minne för siffror, människor och händelser. Han var en ledare som orkade hålla i skaftet även när det blåste snålt.
Själv träffade jag Håkan redan 1974 när vi gjorde miltärtjänstgöringen tillsammans på P7 i Revingehed. Vi låg på samma PBS-kompani. Där fanns också Anders Edlund och Jan-Anders Bergh. Håkan skulle bli officer och började som plutonsbefäl på ett pansarskyttekompani. Själv tillhörde jag granatkastarna. Eller ”pumpehuttarna” som de gärna ville kalla oss. Men det blev ingen karriär för varken Håkan eller mig inom det militära. Håkan blev visserligen reservofficer men han tyckte karriärmöjligheterna var för smala.Han satsade istället på näringslivet och politiken. Redan då pratade man allmänt om att vägen låg öppen för en riksdagsplats för den begåvade lantbrukarsonen från Hagestad. Sedan dess har våra vägar ständigt korsat varandra. Jag blev journalist och han tog politiken på allvar.
I över 30 år var han en förgrundsfigur för Centern i Ystad. Själv jobbade jag på både Arbetet och Skånska Dagbladet och vi hade ständigt kontakt om det politiska livet i stan. Han blev både kommunalråd och kommunfullmäktiges ordförande eller ”borgmästare” som han hellre ville titulera sig.
1999 arrangerades det första tattooet i Ystad på initiativ av Hemvärnets musikkår och eldsjälen Håkan Blixt. Ystad International Military Tattoo fick snabbt en plats på världskartan när de gällde att förvalta militärmusiken. Men när Försvarsmakten drog sig ur som sponsor fick man stora ekonomiska problem. Tattooet hade vuxit och blivit ett jätteevenemang, som krävde både pengar och mycket arbete. Det var i det sammanhanget som Håkan Mattsson och några andra företagsledare gick in för att rädda evenemanget. Håkan Mattsson tog redan från börja kommandot. Det gjordes en budget och alla som Håkan lyckades knyta till organisationen visste exakt vad som gällde. Det blev mycket blod svett och tårar. Men på något sätt lyckades Håkan Mattsson hitta människor som helhjärtat ställde upp för att göra Ystad International Military Tattoo till ett tattoo, som kom att rankas som ett av de tre främsta i världen tillsammans med Edinburgh och Basel.
Själv kom jag in i bilden 2011. Redaktör Per-Erik Sjösten, som då var marknadsansvarig, och Håkan Mattsson ville förstärka organisationen med någon som även kunde ta hand om pressen. Det blev jag. Med sina kontakter fick Håkan den tunga uppgiften att hitta nya sponsorer. De tyngsta blev Skånska Dagbladet och Färs & Frosta Sparbank. Det bestämdes också att man skulle bredda tattooet och komplettera de fantastiska militärmusikaliska inslagen med populära soloartister, som senare blev Anders Ekborg och Ola Salo. Håkan verkade outtröttlig och var ständigt den pådrivande kraften.
2013 gick Per-Erik Sjösten bort och skapade ett stort tomrum efter sig. Håkan vände sig då till mig och sa bara: ”Du får ta hans jobb också”. Håkan litade på min lojalitet och integritet, men hade enligt min egen mening lite väl höga tankar om min kapacitet. Jag skulle skriva hans ledare, tal och hålla reda på hans ”skötebarn” – det vill säga gästerna till VIP-mottagningen, kontakterna med sponsorerna och all annan marknadsföring. ”Du vet ju vad jag tycker och tänker så det blir nog bra så”.
Vi satt ofta hemma på gården i Hagestad och pratade och planerade. Håkan var av den gamla stammen. Kom jag dit på förmiddagen var frågan alltid ”Har du ätit frukost?” Spelade ingen roll vad jag svarade. Håkan plockade alltid fram bröd och alla sorters pålägg. För så gör man på landet. Sågs vi på eftermiddagen åkte Agnetas kakor fram med automatik till kaffet. Minst fyra sorter. Detta var utmärkande drag för Håkan. Alltid generös och omtänksam. Tänkte på alla och såg till att alla blev sedda och behandlade med respekt. Ingen synpunkt var för liten för att han inte skulle lyssna och ta den på största allvar.
Men Håkan var också en livsnjutare. Älskade det goda så man ibland undrade. En gång fick han för sig att praktisera någon slags späkning, som man använde i den amerikanska armén. Det var inte så mycket mer än vatten och lite salter under en vecka vad jag kommer ihåg. Jag tror Håkan höll ut, men jag tror inte ha återkom mer till det ämnet.
Familjen var viktig för Håkan. Agneta fanns alltid vid hans sida. Han var också väldigt stolt över sina två döttrar Elisabeth och Victoria.
De senaste åren hann de också njuta av sommarhuset i Marbella som Håkan köpte för några år sedan och som han ville besöka så mycket han kunde. Och delvis ha som bas för sitt arbete.
Vi är många inom Ystad International Military Tattoo som minns Håkan Mattsson med glädje och respekt. Hans insatser var ovärderliga.
Vila i frid!
Kjell Magnusson
Tidigare press- och marknadsansvarig för Ystad International Military Tattoo