Dagens avmarscheringsplats var inte Armémuseum utan istället Sergels torg – så är det varje onsdag resten av sommaren.
Musikkåren tog sin plats med rampen och stora trappen i ryggen och spelade ett längre konsertprogram än vanligt. Jag missade första stycket men misstänker att de spelade hela borggårdsprogrammet med Fallskärmsjägarmarsch, trumsalut och sedan ett stycke som närmast kan likna folkmusik som avslutas med ett rungande vrål och avslutades med Band of Brothers där valthornen fick glänsa. Det bjöds även på en av marsch-marscherna Kong Georg I:s honnørmarch. Akustiken var inte den bästa på ”plattan” men folk trängdes i massor för att se och höra på Sveriges största paradorkester. Efter sitt konsertprogram tog musikkåren sin plats mitt på plattan, vända mot Kulturhusets entré.
Högvaktsstyrkan var ur Livgardet, bar uniform m/87 och bestod av mestadels kavallerister i sina gröna baskrar och guldiga fasciner på bröstet. En handfull svarta baskrar hade även hittat sig dit. Då det var både sergeanter och meniga i ledet så misstänker jag att det var blandat med GSS/K och värnpliktiga KB-elever. Kanske en lösning för att bemanna vakten mitt under semestertider?
Styrkan marscherade ner för rampen och tog plats med ryggen mot viadukten som innehåller Edvin Öhrströms kristallvertikalaccent – glasobelisken. De svartvita triangulära plattorna på ”plattan” gjorde det svårt att hitta vilket streck som vaktparaden skulle rätta in på. Musikkåren stod i en riktning medan truppen stod vinklad något. Kanske för att underlätta inför avmarschen?
Vakthavande majoren ur Livgardet berättade om Livgardets och högvaktens bakgrund, vilket tyvärr inte högtalarsystemet gjorde till rätta då det skallrade och ekade ut över torget. Inspektionen övergick snabbt till en mycket noga visitation av truppen där vapenrockar rättades till och drogs ner. Musikkåren fick nöja sig med en snabb inspektion av fronten medan de spelade Svea livgardes marsch, märkligt nog när majoriteten var kavallerister.
Högvakten avmarscherade till mellanmarsch och musikkåren gick direkt ner på tre kolonner. Vaktparaden tog sig upp för rampen, upp på Drottninggatan, Klarabergsgatan, rundade glasobelisken och ner mot Hamngatan för att jacka in på ordinarie marschväg vid Kungsträdgården. Mellanmarsch ljöd längs fasaderna och musiken gick på tre kolonner ända fram till Kungsträdgården där Leve amiralen slogs in. Längs Strömgatan slogs Kong Georg I:s honnørmarch in och på Norrbro fick vi njuta av den fantastiska Fridericus-Rex-Grenadiermarsch. Positionartilleriets marsch hanns inte med innan Skeppsbron med Slottsbacken slog till. Svea livgardes marsch slogs åter in efter Obelisken och högvaktsavlösningen var nu igång.
Vaktchefen ur Marinbasen kommenderade ”Parad för flaggan!” – nog för att marinen paraderar en tretungad örlogsflagga, men det är i huvudsak Högvaktens fana som paraderas. Kunde man kanske istället låta kommendera ”Parad för fana och flagga!” likt att man även kan kommendera ”fana och standar”? Marinens paradmarsch slogs in, men fan- och flaggförare lät sig vänta en repris innan de började gå – kanske för att vi i publiken skulle få hinna njuta av paradmarschens andra repris också. Under vaktchefernas överlämning spelas Under blågul fana, liksom under rundmarschen. Detta kunde upplevas något repetetivt, men kanske mindre så än när man förr kunde spela samma marsch genom hela ceremonin. Svea livgardes marsch spelades i sin helhet, vakten ryckte in och musikkåren spelade sitt musikprogram med en smakfull men avskalade figurativa marsch. Akustiken var här mycket bättre än på ”plattan”. Avgående förband avmarscherade till marina toner av Chefsmarsch, Marinbasens marsch och därefter spelades Arméns paradmarsch då armén löst av marinen. Ett något otydligt avslag i musikkåren vilket fick en att hålla andan i någon halvtakt, vilket räddades snabbt. Troppningen spelades markant, tydligt och i ett friskt och bra tempo. Till tonerna av Svea livgardes defileringsmarsch tog sig Arméns musikkår ut till Obelisken, slog av marschen precis innan trumslagarnas ”rabadang” i trions andra repris och gjorde uppsittning i bussarna med en djup utpustning av värme och tjocka uniformer. I morgon är det dags igen.
Text och bild: Jacob Johansson