Krönika
Efter snart tio år som styrelseledamot i MMS och yrkesmusiker slog mig tanken att jag nog aldrig riktigt ställt mig frågan. Varför gillar vi militärmusik? Att sätta ord på tankarna kring detta fenomen blev en reflektion mest till glädje för mig själv.
Om jag försöker närma mig frågan med mina akademiska glasögon, inser jag att den är komplex. Det är som att fråga varför vi gillar rött, blått, eller godis. För att närma mig frågan behöver vi förstå vad militärmusik är. Kollegor från äldre generationer har förklarat för mig att militärmusik är musik framförd av militärer. Detta är förstås inte hela sanningen, men om vi utgår från detta, så kan militärmusik vara vilken sorts musik som helst. Då måste vi ställa oss frågan: Vad är musik? Enligt Svenska Akademiens ordlista är musik en konstnärligt ordnad mängd toner av olika höjd och klang, ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska lagar. För mig innebär musik att det finns en tydlig puls att förhålla sig till. I marscher finns en klar puls, en matematiskt uppbyggd form med melodier, obligatstämmor, ackompanjemang och logiska modulationer. Man kan jämföra formen med sonatformen, som också är tydlig och som användes under klassicismen av bland andra Mozart.
Är detta svaret på frågan? Nej, det kan det inte vara. Jag väljer nämligen militärmarsch framför Stora g-mollsymfonin, även om den är väldigt vacker. Så detta är definitivt inte hela svaret.
För att närma mig frågan ytterligare utgår jag från mig själv och min historia. Jag är uppvuxen i Ystad, i en officersfamilj där min far är tredje generationens officerare. Jag har naturligt kommit i kontakt med uniformer, exercis, militära parader och ceremonier. Min far var aktiv inom Ystad International Military Tattoo, och jag följde med honom som “liden påg” när han följde musikkårerna. Jag minns också lördagsparaderna kring lunchtid med FBC/Hemvärnets musikkår i Ystad. Jag gillade musiken och hur den användes i olika sammanhang. Detta fick mig att anmäla mig till kommunala musikskolan där jag blev antagen på trombon och senare tuba.
Efter några år började jag själv i musikkåren i Ystad och fick möjlighet att musicera med musikanter över generationsgränserna. Jag minns att jag verkligen gillade konceptet och nästan blev helt besatt av militärmusik. Jag fick möjlighet att vara med i Marinens Ungdomssmusikkår och träffa andra musikintresserade ungdomar. Redan då, i mina tidiga tonår fick jag möjlighet att sakligt diskutera och argumentera för svensk marschinterpretation. Tillsammans med de andra ungdomarna i Marinens Ungdomsmusikkår fick vi möjlighet att upptäcka andra delar av världen och träffa militärmusiker från andra länder, vilket gav perspektiv. Dessa kontakter underlättade sedan mitt arbete med Ystad International Military Tattoo, som jag arbetade med fram till dess nedläggning. Jag har alltid gillat militärmusik starkt och tagit mig an alla uppgifter med största vördnad, respekt och stolthet. Ibland har jag till och med blivit lite mallig! Militärmusiken är alltså en bidragande faktor till att jag senare blev antagen till musikgymnasium och musikkonservatorium, och startade en yrkesbana som musiker.
För att svara på frågan om varför vi gillar militärmusik, specifikt marscher, kan vi summera det som att det finns en tydlig musik med puls, rytm och harmonier i en matematisk form som är lätt och tillgänglig att ta till sig. När detta används i ett militärt sammanhang blir det pampigt, majestätiskt och får både utövare och åhörare att sträcka på sig lite extra och känna stolthet. Jag uppmanar därför alla musikkårer som sprider denna genre att fortsätta med det och försöka göra det ännu mer. Ni kanske får en väldigt ung person att upptäcka genren och på så sätt få genren att leva vidare. Jag uppmanar också unga militärmusiker att ta vara på att ni är unga och inte behöver tänka på frågor som ekonomi och liknande. Gör egna projekt, bygg upp egna musikkårer och andra konstellationer, upptäck, utforska och utveckla genren, genomför konserter och parader. Alla bidrar!