Den för årstiden mycket kalla och blåsiga men delvis soliga helgen 7–8 oktober högvaktsspelade Hemvärnets Musikkår Kristianstad. Vaktstyrkorna den här helgen kom liksom föregående helg från Luftvärnsregementet (Lv6) i Halmstad.
Med hemvärnstrumslagaren och tillika marschkompositören Robin Wahl i täten marscherade de 35 musikerna in på borggården med Göta luftvärnsregementes marsch Quo vadis? av Birger Hellström på notgafflarna. Efter Arméns paradmarsch, första reprisen i Under blågul fana två gånger och Quo vadis? igen, var det konsertdags. På väg mellan högvaktsfållan och konsertplatsen marscherade musikkåren ett par vändor extra på borggården och spelade Sam Rydbergs marsch Till fronten, Luftvärnets stridsskolas marsch. Musikanföraren Robin Wahl jonglerade skickligt med anförarstaven under omgrupperingen.
I konsertformering tog dirigenten Mattias Hanning över musikkåren och bjöd på gruppen Walk the Moons Shut up and dance till publikens stora förtjusning. De fem trumpetarna gick fram framför orkestern och spelade en del av låten solistiskt. Konserten fortsatte med Manövermarsch, som även var Västkustens marinkommandos marsch, av Georg Ringvall. Så tog Robin Wahl åter över befälet och förde musikkåren tillbaka till paradplatsen (där solen sken) till tonerna av Per Grundströms Norrlands signalregementes marsch, I gevär. Under utmarschen från borggården spelade musikkåren Södermanlands regementes marsch av Carl Axel Lundvall(?). Som extranummer vid obelisken fick vi lyssna till Sam Rydbergs Norra skånska regementets
marsch, På marsch.
Hemvärnets Musikkår Kristianstad har sitt ursprung i den civila blåsorkestern Knislinge musikkår som bildades 1942. Namnet byttes 1970 till Göinge musikkår – ett namn som musikkåren fortfarande använder som sitt civila namn. 1983 blev musikkåren antagen som hemvärnsmusikkår under namnet Östra Göinge Hemvärnsmusikkår. 1995 ändrades åter namnet till det nuvarande Hemvärnets Musikkår Kristianstad.
Det kalla vädret och den hårda blåsten till trots var det en mycket välspelande musikkår vi fick lyssna till, se och njuta av. Tenorbasunen längst fram gav ett både fint hörsel- och synintryck och trumpetarna spelade med mycket välvässade tungor i signalerna.