Hemvärnets musikkår Umeå bjöd in till julkonsert under tredje adventshelgen, på lördagen i Holmsunds kyrka och dagen därefter en repris i Tegs kyrka.
Att sitta i publiken på lördagens konsert var en värmande upplevelse, en mer eller mindre fullsatt kyrka bjöds på ett fint program med musikkåren under ledning av Leif Norberg. Hemvärnets musikkår i Umeå bestod under konserten av uppemot 50 musiker. En imponerande syn! Ingrid G Perneholm presenterade programmet.
Efter klockringningen inleddes konserten med Symphonic Prelude on Adeste Fideles, alltså Dagen är kommen, av Claude T. Smith. Därefter följde Johannes Hanssens Valdresmarsj med solot spelat på esskornett. Kåren hade en fin folkmusikkänsla igenom hela stycket, något som verkligen lyfte musiken. Härefter följde Breath of Heaven (Amy Grant och Chris Eaton) och psalmsång i sv. psalm 121, När juldagsmorgon glimmar innan prästen Margareta Rehnberg delade en betraktelse.
Programmet fortsatte med brassensemble i My grown up christmas list och med hela musikåren i Jingle bells forever. Tyvärr tog brasset över ljudbilden alltför mycket i arrangemanget som kombinerar John Philip Sousa med julmusik och effekten förtogs något. Det berömda piccolasolot fick man nästan leta efter.
Om Jingle bells forever inte var någon fullträff var iallafall Derek Bourgeois Two christmas pieces det! Här kändes musiken genomrepeterad och musikkåren hade en fin, tät, orkesterklang som verkligen kom till sin rätt i det inte särskilt stora kyrkorummet. Bravo! Även en stor applåd till slagverkarnas insats i Tennsoldaternas parad av Leon Jessel. Slagverket exekverades snyggt under hela konserten, de balansproblem som fanns framförallt i Valdresmarsj tror jag berodde mer på den för musikkåren ovana akustiken.
Publiken fick återigen sjunga en julpsalm, nämligen Nu tändas tusen juleljus (sv. psalm 116). Personligen tyckte jag som kyrkomusikstudent att tempot var lite väl högt, men församlingen klarade det ändå.
Konserten avslutades med Ivar Widéens melodi till Betlehems stjärna, ett arr på I saw mummy kissing Santa Claus och Nordnorsk julepsalme av Trygve Hoff. Tyvärr saknade programbladet beteckningar på arrangörer till de flesta styckena. Under konsertens avslutande del märktes det att musikkåren var mer samspelad och man spelade styckena på en jämnare och högre nivå. I saw mummy kissing Santa Claus spelades oklanderligt, men den storbandsartade musiken kändes något malplacerad i konsertprogrammet. Det hade gärna fått vara någon mer låt i den tappningen!
Efter rungande applåder avslutade musikkåren konserten med Leroy Andersons Sleigh Ride som extranummer – fantastiskt!
På det stora hela en fin julkonsert med en musikkår som framförallt i Two christmas pieces och I saw mummy kissing Santa Claus briljerade. Bravo!
Aston Andersson