Vår ordförande Hans Nordmark besökte Svensk Blåsmusikfestival som hölls i Linköping den 17-19 september. I en artikelserie i tre delar ger Hans en djupgående rapport samt reflektioner från festivalen. Här kommer den andra delen.
Lördag: Parader – konserter – aktiviteter
Mellan kl 10:30 och 15:00 framträdde på lördagen musikkårer, orkestrar och ensembler i Linköpings innerstad. Med 45 minuters mellanrum gjorde Hemvärnets Musikkår Östergötland (2 ggr), blåsorkestern Alla Breve från Kulturskolan i Linköping, Linköpings Skolmusikkår (också från stadens kulturskola), Mjölby Ungdomsmusikkår och Vreta Klosters Ungdomsorkester marschparader genom staden med stopp för en kort stående konsert på Lilla Torget.
På Hospitalstorget konserterade i 30-minuterspass Volvo i Eskilstuna Musikkår, Östgötabandet (från Östgötamusiken), Bomans Pojkar (föregångare till Linköpings skolmusikkår, för några år sedan återuppstånden med musikanter i åldern 70+), Mjölby Stadsmusikkår, Alla Breve och Lunnevads folkhögskolas Brassensemble. Flera av grupperna gjorde två framträdanden.
På Farbror Melins torg kunde man mellan kl 10:30 och 15:00 lyssna till SAAB:s musikkårs brass, Vreta Klosters Ungdomsorkester, blåsorkestern Con Brio från kulturskolan Linköping, AM Blås, Lunnevads Folkhögskolas Brassensemble, Ingesunds Blåsorkester, Linköpings Skolmusikkår och Mjölby Ungdomsmusikkår.
Lördagen var det riktigt höstväder i Linköping. Det blåste kalla vindar och grundtemperaturen var så pass låg att det var kallt för musikanterna, inte minst om händerna. Temperaturen påverkade stämning och intonation i vissa av grupperna mot slutet av spelpassen, men spelglädjen var det inget fel på trots kylan, och lyssnarna fick tydligt höra och se att återväxten av blåsare är säkerställd i södra Östergötland.
I parken vid S:t Larskyrkan spelade Crusellkvintetten och Östgöta Brasskvintett från Östgötamusiken samt ensembler med blåsarelever från Linköpings Kulturskola. Tipspromenad och instrumentloppis fanns också som aktiviteter i kyrkparken.
Konserter med mindre ensembler
På Frälsningsarmén på Ågatan konserterade under lördagseftermiddagen tre mindre ensembler under vardera 30 min, renässansensemblen Liunga Pipare från Linköping, Munktellsextetten från Eskilstuna och Kinda Messingssextett. Liunga Pipare spelade iförda tidsenliga kläder medeltida musik på blockflöjter i alla storlekar (ja t.o.m. en subkontrabasblockflöjt fanns med), krumhorn och trumma. Det gjorde de på ett mycket rent, vårdat och övertygande sätt.
Muntellsextetten framträdde med klassisk mässingssextettrepertoar, inklusive Povel Ramels Sorglösa Brunn, välvårdat, med god intonation och dynamik och med stor klang. Det sistnämnda berodde på att sextetten är en brassensemble med moderna instrument med undantag av en esskornett och ett tenorhorn i banan-/tubamodell samt trummor.
Storbandskonserter
Jag ilade vidare till ”Frimis”. I en av Frimurarhotellets konferenslokaler konserterade Linköpings Storband och Mjölby Storband. Här fick man köa för att komma in. Antalet sittplatser var förstås begränsat p.g.a. coronarestriktionerna, men det var ingen tvekan om att detta var en populär programpunkt under festivalen. Linköpings Storband med sångerskan Kerstin Fransson spelade upp örhängen från swingepoken som t.ex. Everybody loves a lover och I´ve got the world on a string. Mycket välspelande Mjölby Storband gav i sin avdelning en hyllning till Harry Arnold, Radiobandets ledare, som skulle ha fyllt 100 år i år, om han levt.
Hans Nordmark