Tisdag 16 juli var det dags för ytterligare en konsert i på Stortorget av gästande musikkår efter vaktparaden. Denna gång var det Hemvärnets musikkår Ystad som stod för musiken.
Konserten var ursprungligen annonserad till klockan 17 men hade med kort varsel tidigarelagts till klockan 16, vilket inte var första gången dessa konserter strulat med tidsangivelsen. För några veckor sedan blev två av de utannonserade konserterna med gästande hemvärnsmusikkårer inställda dagen innan de skulle ha hållits. Man kan undra hur planeringen sker inom Försvarsmusiken (Fömus) och om deras framförhållning verkligen är så kort. För oss som publik är det näst intill omöjligt att ens hitta information om när konserterna är om man inte har god kännedom om gästande orkester och deras egen annonsering. Jag ska inte fördjupa mig i detta, men nog vore det väl trevligt om samtliga försvarsmusikkonserter, även hemvärnsmusikkkårernas, fanns samlade på ett gemensamt ställe? Kanske en uppgift för Fömus?
Nu till konserten. Som tur var fanns jag på plats i god tid och hann lyssna på stora delar av de välspelande skåningarnas framträdande. Den drygt trettio personer stora kåren klingade väl, men var något underbemannad på träblåssidan med endast fyra klarinetter. Saxsektionen var dock hela fem personer och man kunde dessutom ana en oboe. Som flöjtspelare måste jag framhålla det fina piccolaspelet som framför allt kom till sin rätt i de avslutande marscherna.
Tyvärr var det ingen presentation av programmet vilket gjorde att det blev lite tomt mellan låtarna och svårt för oss i publiken att hänga med. Några ord om musiken hade varit på sin plats framför allt när en stor del av låtarna inte var helt kända för publiken. Generellt för dessa konserter på Stortorget, och för de flesta utomhuskonserter, märker man vilken musik som uppskattas av publiken. Jag förstår att det är trevligt för musikerna att få visa upp en bredd i musikvalet men när det spelas långa potpurrier på olika teman så minskar publiken i antal, vilket är synd. Likaså är det inte all finstämd musik som går fram till åhöraren på ett stimmigt torg, vilket kan vara bra att tänka på. Det är ju åhörarna som är de viktiga.
Programmet var en fin blandning och med flera kända marscher såsom Till fronten (med en fin piccolastämma i trion), På post för Sverige (med sitt maffiga bassolo) och På marsch, alla tre av Sam Rydberg, samt Hemvärnets marsch av Helge Damberg. Två andra låtar som verkade populära bland publiken var Evert Taubes Pierina och Just a gigolo, där den senare i mitt tycke kunde ha fått ett bättre rytmiskt sväng med tanke på den stora saxsektionen.
De spelglada musikerna gjorde en fin insats för att sprida blåsmusiktraditionen vidare, även om jag förstår att de var trötta efter dagens varma vaktparad så nära inpå konserten. För deras skull och även den publik som trodde att konserten var en timme senare hade det nog varit bra om den hade hållits på ursprungligt annonserad tid.
Jan Thor