Ur arkivet: Hur ska marschen spelas? – Torgny Hanson

Denna artikel kommer från gamla hemsidan – eventuella länkar och bilder kanske inte fungerar.

Hur ska marschen spelas?

Sitter med noter till ett tiotal marscher framför mej. Har ett dirigentuppdrag som väntar. Två dagars repetitioner inför konserter med en internationellt erkänd professionell militärmusikkår i utlandet. Känns stimulerande och spännande. Jag har till stora delar valt repertoaren själv. Musikkåren önskar sej inte bara ett instuderat, klingande framfört konsertprogram från min sida, utan också ”utbildning” i att spela marscher med hjälp av min erfarenhet, kunskap och kompetens. Känns uppmuntrande och erkännande men samtidigt lite oroande och ängsligt. Den svenska ”jantelagen” sitter djupt, också i mej.

Nåväl, jag tycker ju verkligen om de här marscherna jag valt. Tycker också att jag ”kan” dem. Och så har jag ju noterna att studera vad tonsättare och ”notförlagets bearbetare” satt på pränt. Jag har partitur till några av marscherna, vilket ju är bra. Till vissa finns det bara ”dirigentstämma”. En dirigentstämma som kan visa på väldigt mycket, t.ex. teman och kontrapunkt, ackord och harmonier, instrumentation och artikulation. Och så förstås nyanser och karaktär. Men inte allt. För vissa marscher består upplysningen till dirigent av bara en stämma, t ex essklarinett, 1:a klarinett eller esskornett, eventuellt med någon antydan om ”viktiga saker” här och var i trumpet eller eufonium (baryton, tenor). Då har jag olagligt, men dock, låtit kopiera fyra olika stämmor i kartongformat till ett stort blad i A3-format, så jag åtminstone kan se vad som förväntas höras i de olika registren (högt träblås, mellanklangen i träblås och bleckblås, basregistret) och de nödvändiga funktionerna (melodi, motmelodi, signaler, rytm, komp).

Då så, då är jag väl i de flesta fall väl rustad för instudering och förankring i mitt sinne och öra av dessa marscher. Jag kan forma en vision, som blir effektiv och trogen tonsättaren.

Då visar det sej att dessa marscher har en mycket begränsad notation i flera avseenden. Endast fyra av de elva marscherna har ett tempo angivet. Men det är ju inte så konstigt, alla marscher ska väl spelas i ett och samma ”marschtempo”? Nyanser då? Finns det betecknat? Ja, i allra högsta grad. Det finns nyanser från ff till pp, eller åtminstone p, i samtliga av marscherna. Intressant. Inte ofta man hör en så varierande nyansering från marschexekverande musikkårer. När jag studerar nyanseringen närmare finner jag att nyanserna nästan alltid är gemensamma för alla instrumentgrupper, ej differentierade och utnyttjade till olika grad beroende på stämmans funktion och roll. Här finns en del för mej att fundera på och bearbeta. Artikulation och frasering då? Det måste det väl finnas rikligt och detaljerat av? Det hör man ju tydligt hos musikkårer som spelar just marscher. Accenter och korta toner så det bara smäller och smattrar om det! Men icke, dessa förväntade hakar, pilar, streck och punkter finns i mycket ringa omfattning i mina noter.

Man kan ju förstås lyssna på andra. Det finns inspelningar i överflöd av den mest populära marschrepertoaren. Många av dessa inspelningar har blivit mej givna, så jag har åtskilliga föredömen att vända mej till. Sen finns det ju de, som ”vet hur det ska vara”. Dom kan jag ju konsultera. Men när jag sammanfattar intagna informationer känner jag mej bara förvirrad. Mångsidigheten i uppfattningar är uppenbar. Jag måste helt klart skapa och formulera min egen version och befästa den som sann för mej.

Mycket av inre lyssnande och övervägande blir till slut min version av dessa marscher. Min personlighet, min tradition, mina känslor, min praktiska dirigenterfarenhet och mina lyssnarupplevelser blir sammantaget visioner och mål i mitt budskap till musikkåren jag leder.

Torgny Hanson