Den 7 december 1813 drabbade svenskt kavalleri och retirerande danska trupper, förstärkt av polska Ulaner, samman i det som i dag kallas slaget vid Bornhöft i nuvarande Schleswig-Holstein. Det är det senaste slaget där svenskar och danskar stred emot varandra.
Det svenska kavalleriet bestod bland annat av de Mörnerskahusarerna, som sedermera blev Kronprinsens Husarregemente, och leddes av Anders Fredrik Skjöldebrand.
Bornhöftsdagen har högtidlighållits den 7 december varje år sedan dess, först av Kronprinsens Husarregemente fram till dess nedläggning 1927 och efter det av Kronprinsens Husarregementes Kamratförening. Högtidlighållandet hålls än i dag och årets minneshögtid hölls i nordens äldsta kyrka – Dalby kyrka.
Vid högtiden deltog, förutom medlemmar ur Kronprinsens Husarregementes Kamratförening och Minnestropp, även den relativt nystartade föreningen Kronprinsens Husarregementes Musikkår.
Innan själva ceremonin spelade musikkåren några kavallerimarscher för att få deltagarna i rätt stämning, bland annat Finska rytteriets marsch.
Ceremonin inleddes med att Kronprinsens Husarregementes igenkänningssignal spelades då fanvakten marscherade in. Därefter spelades korumhymnen. I interludiet spelade kyrkans kantor ett stycke i folkton på nyckelharpa.
Stridsbön av Otto Lindblad avslutade ceremonin på ett förtjänstfullt och välklingande sätt.
Minnesstunden högtidlighöll inte bara slaget för 205 år sedan utan även att Sverige haft fred sedan 1815.
Tack vare musikkårens deltagande, under musikdirektören Ossian Edlunds ledning, blev ceremonin väldigt vacker och stämningsfull.
Traditionsenligt bjöds det efteråt på förplägnad i form av ärtsoppa och pannkakor. Ärtsoppan som tillagats av församlingshusets husmor, var väldigt välsmakande.
Martin Grahn
Sqvadronstrumpetare i Kronprinsens Husarregementes Musikkår