Norsk forsvarsmusikk 200 år 2018
Lördagen den 19 september visade TV2 ett entimmes jubileumsprogram som gavs på en fullsatt Osloopera förra året. Norges fem professionella militärmusikkårer framträdde i olika konstellationer i ett mycket varierat program med solister och dansare. Det var runt 150 prydliga och välspelande musiker som visade att de behärskade sitt musikaliska hantverk i många olika musikstilar. Den minsta ensemblen var två trumslagare i historiska uniformer som demonstrerade trumsignaler: Revelj och Eld upphör. Den största var symfonisk blåsorkester, givetvis med oboer och fagotter, men i vissa stycken förekom även engelskt horn och kontrabasklarinett.
Programupplägget var huvudsakligen inriktat på underhållning och flera av inslagen hade solister och dansare som drog uppmärksamheten till sig medan orkestrarna ackompanjerade och lite oförtjänt hamnade i bakgrunden. Under programmet visades bilder och filmavsnitt, både historiska och nutida, från olika framträdanden som musikkårerna gjort i Norge och hos norska förband i FN-tjänst.
Som sig bör vid en blåsorkesterkonsert var både det inledande stycket och det avslutande en marsch, Kong Haakon VII:s honnørmarsj av Oscar Borg, respektive Johannes Hanssens Valdresmarsj, det senare i en mer konsertant utformning än den man vanligen hör. Däremellan var programmet omväxlande.
Fargespill Larvik framförde Sela sela med inspiration från Norge och Botswana med sång och dans av barn och ungdomar.
Silya Nymoen sjöng sin egen låt Heart med en stor blåsorkester i ryggen.
Erling Hovlands Fanfare og koral från 1967, ett stycke i modern stil som den stora orkestern spelade med precision.
Norges försvarsminister Frank Bakke Jensen intervjuades och betonade musikens betydelse för försvaret, givetvis vid ceremonier och i festliga sammanhang men också i tunga stunder när ord inte räcker till. Han uttryckte sin önskan att de norska militärmusikkårerna måtte finnas kvar även under de kommande 200 åren.
Peace please framfördes med Trond Thingnæs som eufoniumsolist.
Efter det följde Hunting Wabbits 2 (A bad hare day), ett lekfullt stycke där musikerna inte bara spelade utan även rörde sig koreograferat och till och med hoppade medan de spelade.
Ett storbandstycke i 1940-talsstil var Well, get it med livlig pardans som nog utlöste moralpanik hos den tidens traditionellt sinnade.
En ung tubasolist, August Schielrop, spelade Grand Russian Fantasy av Jules Levy. Stycket började långsamt med den gamla romansen Den röda sarafanen med övergick så småningom till teknisk bravur. Otroligt att de tunga tubaventilerna kunde hänga med i fingerfärdighen! I det här stycket och de följande var det svenske Andreas Hanson, numera musikdirektör vid Arméns musikkår, som ledde orkestern.
Det sista stycket före avslutningsmarschen var Toreadorarian ur Bizets Carmen, sjungen av Yngve Søberg med stor pondus.
Efter konserten kan man bara hålla med den norska försvarsministern och hoppas att dessa högklassiga musikkårer med sina kvalificerade musiker kommer att finnas kvar i framtiden och låta allmänheten ta del av deras konst.
Tillägg: De norska militärmusikkårerna är
- Forsvarets stabsmusikkorps, Oslo
- Sjøforsvarets musikkorps, Bergen
- Luftforsvarets musikkorps, Trondheim
- Kongelige norske marines musikkorps, Bergen
- Hærens musikkorps, Harstad
Norge har fem professionella militärmusikkårer, och dessutom finns Hans Majestet Kongens Gardes musikkorps, som består av värnpliktiga. När det gäller militärmusikkårer är Norge överlägset Sverige, trots att invånarantalet är ungefär hälften. Den positiva attityden till blåsmusik framgår också av att nästan varje samhälle och varje skola i Norge har en egen musikkorps.
Konserten finns på svtplay.
Roger Hansson