I Militärmusiksamfundets samlingar finns partitur till ryska marscher från tsartiden. Det är 239 marscher från regementen i det stora ryska riket, som på den tiden omfattade bl.a. Finland, Baltikum, östra Polen och stora delar av Centralasien.
Marscherna kommer från en samling som trycktes i Leipzig 1901 och 1902. Texten i de ofta mycket långa titlarna och ibland kompletterande förklaringar är skriven enbart på ryska, givetvis med den stavning som användes fram till 1917 års stavningsreform, då man bl.a. avskaffade några bokstäver som man ansåg vara överflödiga. En konsekvens av det är att det blev besvärligt för oss att skriva in de bokstäver som inte finns på nutida ryska tangentbord, men med diverse kringgående rörelser gick även det att göra.
Om man ska kunna orientera sig i notregistret, måste för varje stycke originaltiteln anges, men eftersom de flesta svenskar inte kan läsa kyrillisk text, måste originaltiteln kompletteras med en översättning. Utanpå notmapparna sätter vi en etikett med rysk text och en med svensk.
Det ryska språket kan skrivas på ett sätt som får kanslisvenska och ombudsmannaspråk att framstå som rena njutningsmedlet jämfört med de floskulösa satskonstruktioner som klena ryska skribenter kan åstadkomma. De kan också vara svåra att tolka. Vad hör ihop med vad? Ibland måste man förenkla genom att utelämna en del bestämningar. Det är många gånger svårt att veta hur man ska benämna ett för oss okänt regemente långt borta i det stora ryska riket på svenska. Man kan inte skriva ”regementet i Astrachan” om Astrachanregementet var förlagt i Moskva och bara hade namnet från Astrachan vid Volgadeltat. Ibland är det omöjligt att veta om regementsnamnet innehåller ett ortnamn eller ett personnamn, och personnamn kan vara skapade från ortnamn. Möjligheterna att trampa fel när man översätter är stora.
På 1800-talet umgicks statsöverhuvuden från olika länder med varandra, och ofta var de släkt och såg styrandet av sina riken som familjeangelägenheter. Som en artighetsgest kunde de uppkalla något av sina regementen efter varandra eller varandras närstående. Det fanns regementen i Ryssland som kallade preussiska eller hade namn efter preussiska kungligheter, men de var förstås ryska.
Under tsartiden var många tyska militärmusiker verksamma som kapellmästare i den ryska militärmusiken. En känd sådan var Anton Dörfeldt. Det fanns många flera. När kejsare, kungar och furstar besökte varandras länder fattade de ofta tycke för bl.a. vissa marscher och fick med sig hem kopior av notmaterialet. Många ryska marscher finns därför i den tyska krigsmaktens marschsamlingar och har där tyska titlar. Inte bara människor utan även musik flyttade mellan länderna. Om en tysk musiker verksam i Ryssland skriver en marsch, är den då rysk eller tysk? Som så ofta när man vill granska detaljerna noga blir bilden otydlig.
De tsarryska regementsmarscherna finns som nummer 980-1219 i det notregister som ligger på MMS-webbens medlemssida.
Kanske finns det bland MMS medlemmar en och annan som är väl påläst när det gäller 1800-talets regementen i Tsarryssland? Vi Lokalgruppen tar gärna emot rättelser och förbättringsförslag. Mejla till sekreterare@militarmusik.se.
Exempel på hur det kan se ut i vårt notregister:
№ 57. Маршъ 6 пѣх. Либавскаго Принца Фридриха-Леопольда Прусскаго полка
№ 57. Prins Friedrich-Leopolds av Preussen Infanteriregemente 6 Libau (Liepaja)
№ 134. Маршъ 11 гренад. Фанагорійскаго Генералиссимуса Кн. Суворова
(нынѣ Е. И. В. Вел. Кн. Дмитрія Павловича) полка (изъ оперы ”Женитба Фигаро” В. А. Моцарта)
№ 134.Generalissimus Furst Suvorovs (numera Hans Kejserliga Höghet Storfurst Dmitrij Pavlovitjs) Fanagoriska grenadjärregemente 11:s marsch (ur operan ”Figaros bröllop” av W A Mozart) (”Säg farväl, lilla fjäril”)
№ 214. Маршъ 45 пѣх. Азовскаго Ген.-Фельдм. Гр. Головина, нынѣ Е. И. В. Вел Кн. Бориса Владиміровича полка
№ 214. General-Fältmarskalk Greve Golovins infanteriregemente 45 Azov, numera Hans Kejserliga Höghet Storfurst Boris Vladimirovitjs regemente