Staffan Skott – bland korsvirkeshus och fältväblar

Per-Eric Jansson skriver:

”Jag lärde känna Staffan Skott i Tyskland under turné med AMP 1990, och senare på Ystad Tattoo där jag var ordförande i utsksottet för musik och program under många år, och vi korresponderade via FB under drygt två decennier.

Biofogat kommentarer till Staffans artikel från turnén 1990 vilket kan vara intressant så här 30 år senare. Det var också så jag kom till militärmusiken: AMP var ju förlagt till P 10 och när kamraterna rekade inför turnén ringde de till mig och sa ” Du som är P 10:are och bra på tyska kan väl hjälpa oss i april med turnén?” Och så blev det. Med militärmusik i trettio år framåt.”

I tyska Försvarsmaktens besökstillstånd avseende Arméns musikplutons tysklandsturné 22 – 30 april 1990 återfinns också i delegationen en: ”Red Pr/BE/Ziv”. Under den kryptiska beteckningen döljer sig en tidningskorrespondent typ civil nämligen Staffan Skott. Resultatet blev bl.a. en utförlig artikel i Dagens Nyheter torsdagen den 3 maj 1990 under rubriken ”Bland korsvirkeshus och fältväblar”.

Turnén 1990, där också Arméns Lejon deltog med tio motorcyklar, gick via tyska pansarmuseet i Münster till Nürnberg, Lauf, Erlangen, Stuttgart och Eutin. Huvudmålet var Stuttgart med ”Musikshow der internationalen Militärmusikkapellen” till förmån för AMSEL, aktionsgruppen för multipelsklerosdrabbade. En mottagning hos Stuttgarts dåvarande borgmästare Rommel Junior ingick också.

I turnéledningen återfanns flera ikoner inom militärmusiken: Mats Janhagen, Olle Hermansen, Tommy Törner och, som besökare i Stuttgart, Harry Sernklef. Bernt Kindlund var kvartermästare. Musikledningen var då uppknuten i arméstaben och Sören Rylander var musikkårschef. Karl Arne Ahlqvist medföljde för att skaffa erfarenhet inför kommande Strängnäs- och Globentattoon och ”Verbindungsoffizier” P-E Jansson assisterade. Sammanlagt var det ”61 MschDGr/Wpflr”, d.v.s. musiksoldater.

I Nürnberg genomförde  AMP korum i kyrkan i stadsdelen Wörd där ett antal svenska år 1632 stupade officerare är begravda med imponerande minnestavla i kyrkan. Musikkåren var förlagd ståndsmässigt i ”Gustaf Adolf-Kaserne” i Nürnberg.

Nürnberg, kyrkan i Wörd. Minnestavlan över stupade svenska officerare 1632. Korum och kransnedläggning

I Erlangen (vänort till Eskilstuna) framträdde AMP på stora torget med sitt figurativa marschprogram och spelade också konsertant en marsch komponerad av en av stadens söner – Mussinanmarsch av Carl Carl.

Stora torget i Erlangen: Mussinanmarsch av Carl Carl

Av en ren tillfällighet genomförde musikkåren marsch och figurativt program i den lilla lilla staden Lauf strax utanför Nürnberg (tillfälligheten består i att Per-Eric Jansson är bosatt där frånsett att Lauf är vänort till Nyköping).

Lauf, Stora torget med rådhuset
Lauf – bland korsvirkeshus

Sista framträdandet var i Eutin i nordöstra Holstein med figurativt program och konsert.

 I sitt kåseri i Dagens Nyheter berättar Staffan Skott två historier från turnén.

Erlangen var premiär för den nyskapade musikuniformen modell 1991, d.v.s. med f.d. Göta Livgardes modell Modell 1886 som grund. Tubaspelaren Niklas Hansson bar liksom bastrumslagarna stödjebälte under vapenrocken, men det hjälpte inte. Befälet ”såg under marschen genom Erlangen med fasa” hur byxorna hasade ned och korvade sig på paradskorna”! Bernt Kindlund gav order: ”skaffa hängslen!”, och Svenska Arméns ära räddades av ett par bayerska hängslen.

Vidare berättar Staffan Skott att under resans gång insåg turnéledningen, att det rådde förbud för körning med lastbil på Autobahn under lördagseftermiddagar och söndagar. Hur göra med packbilen? Tyska Försvarsministeriet är kanske inte den snabbaste handläggaren, men major Jansson kände den fanjunkare, ”Feldwebel”, som sköter dylika ärenden och fixade saken på ”lilla tjänstevägen, som tyskarna säger. ”Ni får ett nummer och måla det på fordonens dörrar så är det bara att köra.” Det visade sig att numret tillhörde ”allierade stridskrafter”. Staffan skrev: ”det måste ha varit första gången sedan Napoleontiden som svensk trupp färdats genom Tyskland som allierad armé.”

Staffan skriver också alldeles riktigt, att Arméns musikpluton gjorde stor succé på tattooet i Stuttgart och uppförde sig föredömligt och balanserat, och till publikens överväldigande applåder, och skilde sig från andra nationers ”skojerier” i arenan.

 Per-Eric Jansson