År 1957 förändrades det militärmusikaliska landskapet påtagligt. En ny militärmusikorganisation sjösattes, vilket innebar en rejäl minskning av antalet musikkårer inom Försvarsmakten. Efter omorganisationen återstod 25 musikkårer. Musikkårernas numerär/besättning kunde tidigare också variera i antal, och instrumentariet ansågs även föråldrat. Klangsköna instrument som esskornett och tenorbasun fick lämna plats för den nya tidens preferenser, ett nytt sound: oboe, fagott, saxofon, trombon och kontrabas etc. Grunden för hela omorganisationen var med all säkerhet ekonomisk, men också för att förbättra musikpersonalens löneutveckling och befordringsgång. Lönerna var tidigare minst sagt usla. För undertecknad, med Kallinge flygflottilj, F17, som placering, innebar detta våren 1957 en transport till Västerås flygflottilj, F1. För en ung man, motiverad och med musikaliska ambitioner inför framtiden, kändes detta som ett rejält lyft. Västerås var ju känd som skolstad och för sitt genremässigt rika musikliv. Men för äldre musikpersonal från andra förband, som också tvingades flytta, kunde det innebära ofta svårövervinnliga problem: bostad, arbete för den medföljande parten, barnens skolgång/utbildning m.m.
Musikkåren i Västerås bestod av skickliga, välutbildade musiker, de flesta med utbildning från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm eller från liknande institutioner. Det fanns även ensembler som: storband, brassensemble, salongsorkester och mindre kammarensembler. Apropå salongsorkester (stråkar, blåsare och piano) kan nämnas att den nya militärmusikorgansiationen hade ambitionen att musikern borde ha ett biinstrument, företrädesvis stråkinstrument. Jag hade tidigare fått undervisning i fiolspel i Karlskrona och Västerås och blev av denna anledning kommenderad till Karlstad, regementet I2, åren 1957 – 1959 för utbildning till fiolpedagog för att i denna roll utbilda violinister. Jag studerade bl. a. för Ernst Glaser, konsertmästare i Oslo Filharmoniker. En fantastisk pedagog och underbar person.
Återbördad till Västerås, som för övrigt tillhörde den så kallade Stockholmsorganisationen med ansvar för högvakt, tjänstgöring vid den egna flottiljen F1, regementet i Enköping P1, flygverkstäderna CVA i Arboga, FCS i Västerås, offentliga konserter i länet, ceremonimusik, radioutsändningar m.m. De musikdirektörer jag tjänstgjorde under hette Harry Vinnsjö och Alla Weiberg. Mycket kompetenta dirigenter och musikaliska ledare. Västeråskåren betydde mycket som: goodwill för Försvarsmakten, för det civila musiklivet på hemmaplan och för kranskommunerna: Fagersta, Kolbäck, Sala m.fl. Musikpersonalen var verksamma som: musiker i Västerås Musiksällskap, lärare vid kommunala musikskolor och som ensembleledare.
Året 1960 blev dramatiskt. Musikkåren hotades av indragning genom en ny planerad musikorganisation. Att efter senaste organisationsförändringen (1957) ånyo ryckas upp blev en chock för personalen. Politiker, flottiljchef, riksdagsmän, musikorganisationer, media m.fl. engagerade sig hårt för att behålla kåren, inte minst för det allmänna musik- och kulturlivet i Västerås med omnejd. En uppenbar missriktad sparsamhet för en sådan uppskattad och väletablerad institution. Hur mår man efter ett sådant besked? Arbetsglädje? Räddningsaktionen lyckades. Kåren blev kvar som militärmusikorganisation fram till 1/7 1971, då den ”civiliserades”. (integrerades i det civila musiklivet) till Regionmusik med åtta regioner fördelat runt om i landet. Senare, år 1988, skedde en sammanslagning med Rikskonserter till länsmusikstiftelser med landstingen som huvudmän.
Vid övergången till regionmusik minskades också behovet av militära musikdirektörer och även för en del övrig personal. En del av personalen övergick då till kommunal verksamhet som musiklärare eller placerades i en s.k. indragningsstat. Min chef, Alla Weiberg, utnämndes till regionkapellmästare i Karlstad med ansvar bl.a. som dirigent för Karlstadsoperan.
Jag kanske borde nämna något om utbildningen för militärmusiker på 1960-talet. Man skulle vara fyllda 16 år för att kunna komma in som musikelev vid en militär musikkår. Först fick man genomgå en två månader lång militärutbildning och efter ett år ytterligare fyra månaders drill. Efter ännu ett år gick man den s.k. humaniora-linjen/allmänna läroämnen. Senare efter två år som aspirant, tillkommer under andra året ett andra biinstrument och även pianoundervisning. Därefter sker befordran till furir. Nästa steg, några år senare efter förkovran i musikaliska ämnen, kallas man som elev till 2-årig underofficersskola på musikhögskolan i Stockholm. Efter genomgången utbildning med godkända betyg blir man musiksergeant och senare musikfanjunkare. Man kan också avlägga examen som militär musikdirektör vid samma högskola. Utbildningstiden är ca 4 – 5 år. Militär musikdirektörsexamen omfattar sju examensämnen, krävande färdigheter på: träblåsinstrument, brassinstrument, stråkinstrument och piano samt harmonilära/satslära, instrumentation och dirigering. Därtill kommer tentamina/kunskaper i kontrapunkt, musik- och gehörslära, musikhistoria, pedagogik och orkesterspel.
För att relatera till mig själv har jag varit elev vid KMH i instrumentalklass (klarinett) under ett flertal år, avlagt musikunderofficersexamen, militär musikdirektörsexamen samt pedagogexamen. År 1966 övergick jag till civil verksamhet som kommunal musikledare som varade sammanlagt 35 år. Jag har arbetat som chef/rektor och lärare vid musik- och kulturskolor i: Ronneby, Sala, Ystad m.fl. Under min tid i Ystad satt jag som ”spindeln i nätet”, planerade och deltog mycket i det allmänna musik- och kulturlivet som dirigent för orkesterföreningen, körer, musikkårer och även som dirigent för Hemvärnets Musikkår under ett antal år. Med HV har jag haft mycket stimulerande och fina upplevelser i de nordiska länderna, Tyskland, Österrike och USA.
Jag är tacksam för min tid som militärmusiker. Den gav mig möjligheten att få utbilda mig, att få musicera och uppleva orkesterns ”själ”, träffa underbara, intressanta människor och uppleva andra länder tillsammans med glada musikanter.
Herbert Aldenbjörk, fil.mag. musikdirektör
Sala