Arméchefens konsert 21 november

Så var det äntligen dags för Arméchefens konsert med Arméns musikkår. Efter pandemiuppehåll var det med stor förväntan som publiken samlades. Arméchefen Karl Engelbrektson hälsade välkommen och gav en kort orientering om arméns kommande utveckling efter försvarsbeslutet. Han välkomnade också kvällens hedersgäst förre försvarsministern, förre talmannen och ordföranden i försvarsutskottet Björn von Sydow.

Huvudtemat för konserten var att fira Livgardets 500-årsjubileum. Konserten var uppdelad i två avdelningar, där den ena skulle spegla tiden 1500 till 1800 och den andra från 1800 till nutid. Konserten inleddes med Festouvertyr över fosterländska motiv, opus 50 av Ludvig Norman. Norman var hovkapellmästare i slutet av 1800-talet. I stycket ingick variationer på nationalsången. Då ingen nedtecknad militärmusik finns från den perioden, hade nästa stycke bakgrund i ryttarsignalerna från Delitzsch från 30-åriga kriget. Bakgrunden är att en liten grupp svenska ryttare rastade i staden hösten 1632 då en kejserlig trupp närmade sig. Den svenske officeren beordrade sin trumpetare att blåsa svenska signaler från rådhustornet. Detta gjorde han så ihärdigt att de kejserliga trodde att en större kavalleristyrka fanns i staden, så det tågade därifrån. Stadsmusikerna lärde sig signalerna och de spelas sedan dess klockan 10 varje lördag från rådhustornet (senare inspelade). Den Preussiske musikinspektören och kompositören Theodor Grawert skrev marschen Schwedicher Reitersignalmarsch där signalerna ingår. I marschen kommer några toner från den svenska kungssången, som väl skulle markera den svenska anknytningen. Marschen uruppfördes 1910. Den spelades med två grupper med naturtrumpeter, där signalerna fogades in i melodin. Pampigt!

Nästa stycke var Slavisk dans nr 3 av Antonín Dvořák som kunde föra tanken till Böhmen och trettioåriga kriget. Den följdes av Hanedans ur ”Maskerade” av Carl Nielsen. Denna ”tuppfäktning” skulle symbolisera att Sverige och Danmark var varandras huvudfiender under trettioåriga kriget.

Kvällens gäst akademiledamoten och författaren Peter Englund berättade om perioden med avstamp 1521. Därefter avslutades första avdelningen med Bataljmusik ur Mazeppa av Peter Tjajkovskij och Marcia Carolus Rex.

Andra avdelningen inleddes med Festspel Op. 25 av Hugo Alfvén följd av Norsk kunstnerfestival av Johan Svendsen och Sibelius Finlandia i ett mäktigt framförande.

Musikkårens klarinettist Ionel Cristea var kvällens solist och han spelade Svit från Moldavien, en svit av traditionella folkmelodier i ett mästerligt framförande på klarinett och en traditionell träflöjt. Här skulle vi tänka på våra insatser på Balkan. Efter det att Peter Englund talade om perioden efter 1800, avslutades denna avdelning med musiken till dataspelet Battlefield 1 av Söderqvist/Andrén. Sedan följde en traditionell avslutning med Under blågul fana av Viktor Widqvist, Svenska arméns tapto av J. H. Walch och Sveriges nationalsång. En stilfull avslutning.

Konserten leddes och kommenterades av musikdirektören Andreas Hanson. Publikens förväntningar uppfylldes med råge.

Anders Ahliny