Enastående festkonsert med Marinens Musikkår och solister 18 augusti

Enastående festkonsert med Marinens Musikkår och solister 18 augusti

Parkteatern i Stockholm (en del av Stockholms Stadsteater) i samarbete med 250-årsjubilerande Kungliga Musikaliska Akademien var onsdagen 18/8 värd för en konsert i Galärparken på Djurgården i Stockholm. På scenen satt Marinens Musikkår (MMK) under ledning av Alexander Hanson och framför dem fanns fyra av landets främsta solister inom olika musikgenrer: Malena Ernman, Martin Fröst, Magnus Lindgren och Nisse Landgren. Konsertdagen regnade det hela dagen i Stockholm, men strax före konsertens början upphörde regnet, som ett Herrans under eller möjligen magi. Det är tak över Galärparkens scen, så konserten hade genomförts även under regn, men publiken satt pandemisäkrad utomhus och slapp nu lyckligtvis bli blöt. En gissning är att publiken till större delen bestod av trogna Parkteaterbesökare och till mindre del av blåsmusikvänner, men i så fall var det ett gyllene tillfälle att nå en ny målgrupp. Det må vara hur som helst med den saken, men publikens stora entusiasm och gensvar gick inte att ta miste på! Konserten livestreamades av Stockholms Stadsteater.

Susanne Rydén, preses i Kungliga Musikaliska Akademien, hälsade välkommen och uttalade att syftet med konserten var att fira och hylla blåsmusiken och under akademiens jubileumsår med konserter visa på musikens kraft och svenskt musikliv. Susanne Rydén uttryckte även en förhoppning om att Afghanistan National Institute of Music skulle kunna fortsätta sitt arbete under den aktuella, problematiska situationen i landet. Därefter följde ett synnerligen brett genremässigt konsertprogram med otroligt skickliga framträdanden av solisterna, lysande ackompanjerade och uppbackade av MMK och Alexander Hanson. Nisse Landgren presenterade programmet på ett mycket avspänt och trevligt sätt, men uppgifterna om titlar, tonsättare och arrangörer var ofullständiga.

Inledningsvis spelades Fredrik Högbergs Högtidstema till 250-årsjubileet, följt av Ivar Widners marsch Vår flotta. Nästa nummer var Lapp-Nils polska, mycket läckert spelad av Nisse Landgren som solist. Nisse efterträddes som solist av Malena Ernman i en sång, vars titel aldrig nämndes, men lät som från musical- eller populärmusikområdet. Så tog Martin Fröst över som solist i Klezmer Dance No. 2, vilket blev ett mästerstycke i virtuositet, musikantskap och koreografi. 

Jazzsaxofonisten och flöjtisten Magnus Lindgren hade skrivit ett stycke i storbandsstil, Stockholm Underground, som framfördes med Magnus själv som solist. Sedan, i ett vilt genrekast, sjöng respektive spelade Malena Ernman och Magnus Lindgren en duett av Vivaldi, utan ackompanjemang av MMK. Sällan får man uppleva ett sådant briljant, lekande lätt och supermusikaliskt musikanteri som detta!

Ett uppehåll i musikflödet gjordes när Nisse Landgren intervjuade Försvarsmaktens musikinspektör Leif Karlsson, tillika skolkamrat med Nisse. Leif Karlsson berättade kort om sitt uppdrag som konstnärligt ansvarig för de tre yrkesmilitärmusikkårerna och de 25 hemvärnsmusikkårerna. Leif talade även om Nätverket för den professionella blåsmusiken och om dess arbete för att öka återväxten av unga blåsare. Leif underströk att avsikten med kvällens konsert var att lyfta fram blåsmusiken, han uppmanade oss att gå på blåsmusikkonserter och följa vaktparader, när de kommer igång igen. Leif sade sig ha noterat att det spelas lite mer blåsmusik i P2 nu, och han avslutade med att uttrycka sin glädje över Nisse Landgrens ambassadörskap för blåsmusik.

Så gick konserten vidare med MMK i Rocky Point Holiday, ett stycke fyllt av musikaliska utmaningar och som spelades fantastiskt skickligt. I storbandsstil följde sedan balladen Theme for Laura av Magnus Lindgren och Henrik Jönsson med Magnus och Nisse som solister. Armandos Rhumba av Chick Corea var nästa nummer på programmet med Magnus, Nisse och Martin som solister. Även detta stycke var så lysande tekniskt, rytmiskt och genuint musikaliskt framfört av både solister och orkester att man bara häpnar!

Ett nytt, tvärt genrekast: MMK spelade Richard Wagners Elsas procession to the Cathedral ur Lohengrin. Stycket är mäktigt i sig och det här framträdandet var något av det mäktigaste man kan höra. MMK tog verkligen ut svängarna! Oblivion, ett meditativt musikstycke av Ástor Piazzolla med Martin, Malena och Nisse som solister blev en fin kontrast till Wagnerklangerna.

Konsertens sista nummer var ett för kvällen specialskrivet stycke, vars titel jag inte kunde uppfatta, skrivet av Magnus Lindgren. Alla fyra solisterna hade först enskilda insatser till en orgelpunkt i orkestern. Detta övergick i tonkaskader där man föll varandra i talet, och stycket avslutande del var i rytmisk storbandsstil. Under den reciterade Malena begrepp och värdeord om musikskapande genom tiderna. Naturligtvis fick vi ett extranummer också. Malena och Nisse sjöng en svängig låt, Same old story, same old song.

Det är svårt att sammanfatta en konsert som denna, det var musikaliskt omtumlande upplevelser vi lyssnare fick vara med om. Programmet saknade en strikt musikalisk röd tråd, men visade på blåsorkesterns stora möjligheter att fungera inom många olika musikgenrer. Ena stunden var MMK operaorkester, andra stunden storband, tredje folkmusikgrupp m.m. Dessutom fanns andra tydliga, gemensamma nämnare oavsett musiktyp, nämligen solisternas nästan ofattbara virtuositet, musikantskap och artisteri, MMK:s otroliga förmåga att ackompanjera med högsta möjliga precision oavsett musikstil, samt ett oerhört skickligt dirigentskap av Alexander Hanson. En mycket ovanlig, men djupt imponerande blåsorkesterkonsert, alla parametrar inräknade!

Hans Nordmark